Körsbärsträden blommar

Idag fick jag veta att någon jag kände har gått bort, vidare till en annan dimension. Kanske kommer han att blomma upp där, fast i en eterisk form. Alltid på våren blir jag förundrad över hur vackert det är, hur det spirar små blommor ur den svarta jorden som vaknar till liv efter en lång vinter.

När jag ser körsbärsträden blomma i Kungsträdgården blir jag medveten om hur flyktigt livet är. 

Om några dagar blåses blommorna bort och ligger som rosa snö på marken. Nästa år kommer blommorna igen, och året efter och så vidare. Är livet en kedja av liv, återkommande liv och viloperioder emellan liven? Vem vet? Naturen är vår största lärare, bara genom att se och betrakta kan man förstå livet och döden bättre.

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp, 

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, 

en tid att tiga, en tid att tala,

en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

Pred 3:1-8