lördag 31 maj 2014

Ärkeängeln Azrael



- Vem är min skyddsängel eller min andliga guide, frågade jag min son när han övade på att kanalisera.

Han tog mitt block och skrev tre ord "Azael, Aazarel, Azrael".

Azrael. Dödens ängel, han som hjälper de döende till andra sidan.

Azraels namn betyder "den som Gud hjälper". Han är känd som "dödsängeln" eftersom hans främsta uppgift är att hjälpa människor över till andra sidan vid tiden för deras fysiska död.
Han omger själen med kärleksfullt Ljus så att övergången ska bli lätt och upplyftande. Han hjälper också till med att föra över budskap till nära och kära från andra sidan, och hjälper de som sörjer genom att omsluta dem med helande och kärleksfull energi.
Azrael vägleder människor som har till uppgift att hjälpa sörjande tex genom samtalsterapi.
Hans energi känns lugn och samlad. källa: http://www.anglaljus.n.nu/anglar

Azrael är prästernas och andra andliga vägledarnas ängel, och hjälper de som arbetar med rådgivning i någon form t.ex. sorgbearbetning. Han kan vara till stöd för den som vill öppna en egen mottagning med någon typ av rådgivning, i större eller mindre skala.

I den Stora boken om änglar av Cassandra Eason läser jag: "Åkalla Azrael i tider av sorg, saknad och förluster av alla slag, men även när du ska påbörja en fysisk eller andlig resa samt för att beskydda spädbarn, mycket små barn och mycket gamla människor. Han kan även hjälpa dig att klippa banden till en gammal livsstil som inte bär frukt."

- Vad har jag för kraftdjur? frågade jag när ängeln, som enligt honom var vit, hade så mörk symbolik.
Bild: Wikipedia
- Vad tror du själv, sa han, blunda och lyssna inåt.
- En duva, en leopard?
- Hur känns det i kroppen när du säger det?
- Fel, en fågel...
- Du har en falk som kraftdjur. Jag såg falken flyga nära vattenytan redan när du frågade, jag såg hav, en sund, och ett berg på vänster sida. 

Han beskriver hur jag sitter på en bergstopp, med en penna i munnen, funderande på vad jag ska skriva om. Falken flyger runt och samlar in information till mig. Den blåa vargen sitter vid vattenbrynet och skäller, stampande med sina tassar.  Vargen skäller på falken. 

Falken har kritvita, lysande fötter och svarta klor.  
Falken har två vita ränder vid öronen.
Falken flyger högt och samlar in visdom.
Falken är läraren.

Vad säger Solögas bok, Djurens språk om falken?
Djurens språk
Djurens språk av Solöga
”Var segerviss, du är på väg mot ditt livs mål. Positiva budskap är på ingång. Din gåva är att känna tilltro till framtiden.”

- Jag har ett meddelande till dig från andevärlden, säger han.

"Sluta söka utanför dig, sök inåt, du kommer att få svaren från dig själv, inte från andra människor. Svaren finns inom dig, du vet allt, våga tro på det. Du behöver inte vägledning. Slösa inte bort din tid. Svaren finns inte i intuitionscirklar, i meditationsgrupper, i andliga utbildningar, de finns inom dig. Du kan avläsa själv svaren på dina frågor, du behöver inte bli avläst. Du vägrar att tro på det. Du har alla svaren inom dig. Använd det du har inom dig."

Universum har talat, med en skarp ton den här gången.
Jag vågar inte fråga honom femtioelfte gången om mitt livssyfte.
Istället för att slösa bort tiden i grubblerier gör jag det som faller mig naturligt, jag skriver.


fredag 30 maj 2014

Paris


Paris, Charles de Gaulle flygplats, den 21 maj. Fyra dagar i Paris har gått, först två soliga dagar, sen två regniga dagar. Det regnade när vi åkte till Eiffeltornet och Paris är vackrast i regn sas det i en film vi såg innan vi åkte hit. Vi har sett Eiffeltornet i regn, vi har promenerat på vänstra stranden i regn. De gröna boklådorna med gamla böcker och vykort, kajerna, och Eiffeltornet som försvinner bland molnen, bara halva tornet synligt för oss betraktare.

Notre Dame, vår fru, den stora kyrkan i mitten av Paris, alldeles i mittpunkten. Saint Severin med de vackra glasmosaikfönstren och gotiska valv, i halvdunkel. De svarta korparna i parken Jardin des Plantes, Paris. Montmartre, trapporna och "funicular" - bergbana, Sacré-Cœur Basilika (Heliga Hjärtats Basilika), den vita kyrkan, Paris. 

Baguette till frukost. Croissant till frukost. Baguette med Emmentalerost till lunch på uteserveringen på baksidan av den gotiska kyrkan Trinity, solen i ansiktet och en kall öl. Osten smakar Paris. Dofterna. Parfym, tvål, bakverk, bröd, blommor. De breda avenyerna, kantade med stora kastanjeträd, husen som ser likadana ut med sina vita fasader och sirliga balkongräcken av järn.


Cimetière de Montmartre och Cimetière du Père-Lachaise, de höga gravstenarna som ser ut som små hus, en ensam man som skriker ut sin smärta vid en grav. C'est la vie. Edith Piafs grav, lätt regn, turister. Marknaden Marché d' Aligre i regn, afrikanska masker, kristaller under en presenning, ett litet turkosblå ankhkors som jag inte köpte, begagnade hattar och kläder, regndroppar på min kameralins.


Citronpaj, hallonpaj, aprikostartalett, espresso i en pappersmugg. Macarons (makron) med mangosmak, spröda utanpå, mjuka inuti. Mörk choklad. Champagne i ett glas. Paris. Sista kvällen på en kvarterskrog med rödrutiga tygservetter, gästerna, en hund, en dvärg, rödvin i glasen, jag befinner i ett främmande land, som scenerna ur en film.


Trappor upp och trappor ner, långa underjordiska gångar, ännu flera gångar, Paris tunnelbana. Gamla stationer, elsladdar hängande från taket, klotter, gatumusikanter, sortie - utgång till slut efter en lång språngmarsch genom tunnlarna. Rulltrappor är en sällsynthet, gympaskor är att rekommendera för den som vill hinna till tåget och för den som vill orka ta sig ut därifrån.


Belleville, en blandning av raser, kineser,marockaner, afrikaner, ryssar, folk från världens alla hörn. En gata full med klotter, hetsig stämning, kinesiskt ingefärsdryck och afrikansk hibiskuste i min shoppingkorg. Bonjour. Sava. Oui. Merci. Sortie. Paris.

Invirad i en vit badhandduk på den smala balkongen, sol, nästa dag letar sig regnet in genom dörrspringan. Fyra dagar utan varm mat, croissanter, baguettesmörgåsar, laxsallad, laxsallad igen, avokado med räksallad, vitt vin. Sista lunchen, fransk löksoppa som smakar svag köttbuljong och gammalt fett, oätlig. Ett glas Sauvignon Blanc. Den som inte äter kött har inte så många val beträffande grönsaksrätter, om några alls. Raw Food nästa? På flygplatsen vägrar jag att köpa en smörgås, gränsen är nådd, jag vill inte äta mer vitt bröd. En nektarin och en banan blir min färdkost före färden tillbaka till Stockholm.


Det heliga hjärtats basilika















Notre-Dame de Paris

Notre-Dame de Paris, eller vanligen bara Notre-Dame, är en katedral i Paris byggd 11631345. Katedralen, som ligger på ön Île de la Cité ifloden Seine, formgavs av Maurice de Sully. Katedralen har klassats som ett världshistoriskt monument av Förenta NationernaNapoleon Bonaparte lät sig krönas till kejsare här den 2 december 1804. källa: wikipedia


 Notre Dame i Frankrike är benämningen av kyrkor helgade Vår Fru, Jungfru Maria.


Rökelsen steg uppåt mot taket medan mässan pågick i Notre-Dame de Paris.


Innan jag åkte till Paris drog jag upp mina rötter ur jorden, drog in min aura och direkt efter att vi hade landat skickade jag rötterna in i jorden igen. Varför? För att kunna vara närvarande i nuet, med rötterna i rätt lands mylla. Ibland när jag reser är jag inte riktigt närvarande i rätt land, ibland blir min själ kvar någon annanstans.


Jag var två gånger i Notre Dame, andra gången därför att det heliga kapellet Sainte-Chapelle hade stängt när vi skulle dit. Varför reser jag till olika platser på jorden, på planeten jorden? Kanske är jag upptäcksresande från andra galaxer som inte kan sluta upptäcka nya saker. Nyfikenhet och upptäckarglädje driver mig framåt, däremellan sitter jag på ett kontor och jobbar. Är det inte dags att ta ett kliv framåt och bli den jag ska bli, och göra det jag kom hit för att göra?


Jag är en väg som söker resenärer.
Och jag är en resenär som söker nya vägar.
Vad är min livsplan?
Jag har letat efter min livsplan under varenda sten, i mörka vrår och på avlägsna platser. Den här resan är, i en rad av andra resor, en resa i min själ, resan inåt.



fredag 23 maj 2014

Jag har en känsla att jag är nära Atlantis

Bild från www.holdtemplom.hu

Efter att vi hade lyssnat på meditationsskivan Secret Garden av Iris Hall frågade jag min son om han ville kanalisera. 
- Fråga om du kan få mer information om kvinnan du såg under meditationen, fråga om hon är din andliga guide eller någon du kommer att träffa i framtiden?

Han sluter sina ögon och börjar beskriva bilder som flimrar förbi. Han ser en halvmåneformad strand, vit sand, hav, blått hav. 
- Jag har en känsla att jag är nära Atlantis, säger han. Atlantis är i havet framför mig med en stor bubbla över sig, en stor, genomskinlig bubbla. Jag ser stora stenbyggnader, blommor, växtlighet...en harmonisk känsla...

Han beskriver stranden där det finns små, runda, polerade stenar, både vita och svarta stenar.
- Kan du titta på dina fötter, frågar jag.
- Jag har långa, smala fötter, säger han förvånad, jag är barfota och har vita kläder på mig.
- Kan du titta runt omkring dig, vad ser du?
- Jag ser en jättestor kristall som filtrerar ljus, en kristallstav  innanför bubblan, i mitten av ön, ovanför våra huvuden. Kristallen är spetsig i båda ändarna. Alla har vita skynken på sig, ena axeln är bar, den högra axeln. Många har rakade huvuden. Kristallen håller upp bubblan, den svävar i luften.

Jag skriver upp det han säger, så snabbt jag kan. Han ser en svart ros, stentempel, stenpelare vid ingången. Han går upp trapporna, sju trappsteg. Jag ber honom gå in i templet, han öppnar dörren. Det är mörkt där inne, kyligt men ändå behagligt, stora fönster finns på båda sidorna, stor sal, golvet är polerad, det ser ut som marmor.

Image du Blog ancoco.centerblog.net
Bild : ancoco.centerblog.net sur centerblog.
- Det finns en konstig kristall här, säger han. Den ser ut som en apelsin när man har öppnat klyftorna eller en blomma. Det finns en kristallstav i mitten och sju böjda kristaller runt omkring staven. Den öppnar sig som en blomma eller en apelsin, den är genomskinlig, den blänker. Den ser ut som en droppe eller en blomknopp när den är stängd. Den snurrar moturs.
- Finns det några andra i salen, frågar jag.
- Nej, jag är ensam. Det är svalt här inne.

Han säger att det finns energier i luften, som strålar, rosa, orange, gul och grön energi cirkulerar i luften, och förstås vit energi. Det är som om människor skickar strålar till varandra.
- Det finns en vit duva i templet, jag tror att det är symboliskt, säger han.
Bild Mario Duguay
Mobilen ringer, han pratar med sin faster en stund och sluter sina ögon igen.

Han går ut ur templet och ser människor i långa vita rockar, det ser ut att de svävar. Han ser en person med något i handen, mannen ser ut som Gandhi men han är lång, mörk, brunhyad, smal med en mörkröd, rund prick i vänstra handflatan. Mannen stryker i luften med handen, med böljande rörelser.
- Du är där också, du lägger dina händer mot en blå vägg, jag vet inte vad det är för material men jag får lapis lazuli till mig. Jag får färgerna vitt och blått när jag tänker på dig. Du håller dina händer öppnade, som bokstaven Y och det strålar ljus från händerna. Du har en stav som ser ut som Y med en vit pärla längst ner och tre snedstreck på skaftet. Du borde tillverka en sån stav i metall.


Under meditationen träffade han en kvinna med svart hår, nu sitter kvinnan i en trädgård på Atlantis och förmedlar glädje. Hon säger ingenting, hon förmedlar glädje. En svart korp sitter på ett ben, som symbol för visdom. Han ser guld och diamanter.

Det finns ett stort, runt hål i marken, ett hål utan botten. Det är blått därinne, himmelsblått.

Det är en portal, säger han. Kanten av hålet är gjort av något material, kanske sten eller betong med symboler inristade i den. Det ser ut som en lång blomslinga, vågigt, med spiralformade blad som finns på båda sidorna av slingan. 

- Korpen har kött i munnen, påpekar han när jag funderar vad det är för portal han ser.

Det kommer fler bilder, han ser en blå tillbringare av lera med gulddetaljer. En tillbringare eller en vas av något slag, streck runt den och ett upp- och nervänt hjärta som dekoration. Den är helig, säger han.
- Vad finns i den, frågar jag.
- Blod, det finns en vit fjäder som man kan doppa i blodet.
- Vad ska man göra med fjädern?
- Man kan doppa fjädern i blodet och skriva. Min varg kom nu, säger han och syftar på den blåa vargen han brukar träffa under meditationerna.
- Vem ska skriva med blodet?
- Min varg pekar mot mig med nosen, säger han och öppnar sina ögon. Förresten såg jag jättefina tomater på Atlantis!

lördag 17 maj 2014

Andliga guider


Bild: widodo
- Hur var det, frågade jag min son efter att vi hade lyssnat på den vägledda meditationen Secret Garden av Iris Hall.
- Jag svävade upp till berget och satte mig under trädet. Min varg var där med mig som vanligt. Eldfiguren kom först utan tydliga konturer och upplöstes i tomma intet.

Han målar upp bilder med orden. Hans blåa energi steg upp i kosmos och mötte hennes rosa energi. Deras energier möttes i förväg, sen kom hennes rosa varg, därefter kom hon svävande längs sluttningen klädd i rosa kläder. Han kunde inte se hennes ansikte tydligt fast han försökte.

Den blåa mannen och den rosa kvinnan började dansa under trädet, vilt, ohämmad, som i trans. Deras vargar, den blåa vargen och den rosa vargen satt nacke mot nacke, och snurrade runt, som i trans.

- Försök att ta kontakt med henne igen, ber jag.
- Jag ser en kvinnlig figur och rosa energi omkring henne. Den rosa energin snurrar runt henne snabbt, inuti energivirveln finns den kvinnliga formen.
- Är den rosa kvinnan din andliga guide, frågar jag.
- Det känns så, säger han.
- Kan du se min andliga guide?
The Three Pure Ones
Han ser bilder igen. Någon kommer gående på vägen, med käpp, med massor av smycken på höger arm, pärlarmband i olika färger gjorda av ädelstenar. Han går eller svävar, en gammal man med långt grått hår och långt grått skägg. Det finns ett böljande landskap med kullar och dalar bakom vägen.

Den gamla tittar mot himlen och det blixtrar. Han lyfter sina händer, sina långa fingrar mot himlen, med fingerspetsarna hop, som i ett A. Han plockar upp en blomma, den är lila men färgen bleknar och blomman blir bländande vit. Han lyfter upp blomman mot himlen och ler. Han vet allt, han är visdomen personifierad. Han har en tatuering på sin högra hand, en treudd.

Treudden var i den grekiska mytologin havsguden Poseidons vapen och inom hinduismen har Shiva en treudd som kännetecken. I Taoismen representerar treudden de "Three Pure Ones", de tre himmelska mästarna. Den gamla känns inte som Poseidon utan snarare som en av de tre vise män, han med det gråa håret och det gråa skägget. Taoism handlar om vägen, att hitta sin egen väg, att skapa kontakt med sitt inre.

- Du ska plantera blommor eller örter och upptäcka örternas helande kraft, säger han.
- Var ska jag plantera, frågar jag.

Då kommer jag på att tänka, det är inte det viktigaste, att veta vad eller var ska jag plantera.
Det viktigaste är vägen.


onsdag 14 maj 2014

Vargen vaknar till liv vid fullmåne

Vid eldceremonin ikväll hälsade vi på fullmånen och på vargen, som vaknar till liv av månens energier. Med fingrarna i apana mudra hedrade vi månen och vargen medan vi gick runt elden sju gånger motsols.

En tjej som hade rötter i mongolisk schamanism berättade om deras traditioner och visade oss den här mudran, fingerpositionen. Jag vet inte om den kallas för mudra i Mongoliet som i Indien. Mudras används inom yoga och olika fingerpositioner betyder olika saker. Apana mudra hjälper oss att få kontakt med jordens energier. (och vargens)

Vi bad en bön till fullmånen, vi bad att månen skulle låta sin ljus fylla våra hjärtan. Farmor måne med sin kvinnliga energi, dold bakom molnen, hörde kanske våra böner som fördes till henne med skallrornas ljud.



Våra nya skallror blev invigda över elden till trummans slag och fåglarnas kvitter.


tisdag 13 maj 2014

Vesak - fullmånen i maj

Bild: www.weechookeong.com
Vesak är en buddhistisk högtid som firas till minne av Buddhas (Siddharta Gautama) födelse, hans uppvaknande och hans upplysning eller nirvana. Dessa tre händelser skedde i månaden Vesakha.  Buddha nådde nirvana i april/maj för drygt 2 450 år sedan. Ibland kallas Vesak för Buddhadagen.

Buddha är inget namn utan snarare en titel som betyder "den uppvaknade". 

Vesak firas i Sydostasien vid den första fullmånen i maj.

Wesak heter dalen nedanför berget Kailash i Tibet, där jordens kronchakra sägs ligga. Varje år vid fullmånen i maj färdas pilgrimer dit för att fira Vesak i denna heliga dal mellan höga berg. Det är platsen där Uppstigna Mästare och gudomliga entiteter tillsammans med Buddha stiger ned för att höja människornas medvetenhet och förankra högre energier på planeten jorden.

Maj fullmåne är mycket laddad med kärlek, Oxen styrs av Venus, som är väldigt involverad i vår planets energi.
Venus identifieras med Mariavibrationen, den stora världsmodern.
Detta är Vesak fullmåne, en väldigt betydelsefull del av festivalerna, eftersom det är då Buddha kommer ned till vår planet och ger oss sin välsignelse för året.
Slöjan mellan dimensionerna är då väldigt tunn, och vi får inströmning av extra starka energier till oss. källa: www.ljusgarden.se
                                                                                     
The Buddha Presiding Over the Thousands Gathered in the Wesak Valley.
 (Artist: Francis Donald © 2011.)


lördag 10 maj 2014

Örtvandring


På Örtvandring med Hälsofrämjandet

"Följ med på en naturskön vandring där vi njuter i den vårskira grönskan och örtbotaniserar i Sätraskogens naturreservat. Hela promenaden är en så kallad "Hälsans stig". Promenaden är ca 6 km och går på parkvägar längs ängar, genom ekbackar och gammal granskog och längs stränder med en badplats. 


Lisa Danåsen Wikström, leg. sjukgymnast, leder vandringen och även en stund med enkla och egen­vårdande rörelser."

Löktrav
Trots vädret var vi ett gäng om 12 nyfikna naturvandrare som samlades utanför tunnelbanan i Bredäng i morse. När vi passerade första bästa gräsmatta pekade vår ledare Lisa redan på den första ätbara örten, sommargyllen som kan användas som naturens egen broccoli. Nästa ört var löktrav som kan blandas i sallad eller dressing för att ge löksmak. 

Vi smakade på almens späda, vårgröna fröställningar som smakade förvånansvärt gott. Vandringen gick längs Hälsans stig som går längs Mälarens strand mot Sätra. 

I skogen fanns syrlig harsyra och hur mycket som helst av kirskål, ogräs som kan användas i sallad eller i soppa tillsammans med nässlor.

Kirskål
Vi fick tips om att plocka små hallon-, smultron-, rönnbärs-, vinbärs- och blåbärsblad och torka till te. Små, späda granskott kan man stoppa i näsan för att bli av en förkylning, sa en deltagare. En annan berättade att hon äter nässlor varje dag.

På en brygga i  lätt duggregn fikade vi och åt våra smörgåsar medan en skrattmås flög några varv runt bordet. Lisa visade oss uppmjukande rörelser för hela kroppen för att vi skulle få upp värmen och mjuka upp musklerna. Påsarna fulla med örter började vi gå mot civilisationen i Sätra.