tisdag 25 februari 2014

Vakna upp Regnbågskrigare, Sollöpare, Ljusbärare


Bild: http://martika.and.herworld.pinger.pl
Jag fick låna en liten, förtjusande handbok för att leva bekvämt i kosmos. Medan jag äter frukost slår jag upp en sida i Emmanuels Bok av Pat Rodegast och Judith Stanton och läser budskapet för dagen, det som känns aktuellt för stunden innan jag ska rusa iväg till jobbet. På morgonen när jag är i min kropp ända in i fingerspetsarna känns det extra viktigt att bli påmind om något större, om universums oändlighet. Vi har valt att leva i våra kroppar, i våra rymddräkter, på vår resa som kallas livet, på planeten jorden. Gaia, vår Moder Jord, som bär oss så kärleksfullt, ger oss tröst under vår resa. Vi har glömt allting, precis allting.

Vad är meningen med livet? Kanske är det att minnas, att minnas vilka vi är och varifrån vi kommer? Kanske är svaret så enkelt, att minnas. Då behöver vi inte klättra på karriärstegen utan bara falla inåt och komma på vad det var vi ville lära oss under den här inkarnationen? Var uppgiften att släppa våra rädslor eller bli medvetna om våra inre krafter? Var uppgiften ännu större, att bli ljusbärare, sollöpare, frekvenshållare?

Var och en har frön till sanningen i sitt eget hjärta, inne i sitt eget universum,
Emmanuels bok kan vara en liten hjälp på vägen, på vägen mot sin inre storhet.
Emmanuels bok (häftad)
Emmanuels Bok

"Minsta lilla transformation
är som en liten sten
som släpps i en stilla sjö.
Ringarna sprider sig i oändlighet."

"Man behöver inte ställa sig mitt i stormen.
Man ger efter och blir en del av vinden."

"Varje själ är när den fylls med ljus
en kraftkälla,
Hur kan du hjälpa till att lysa upp världen
om du inte släpper fram ditt eget ljus
även om det lyser svagt i början,
Värdera det inte med mängden kilowatt."

Hur var det när vi planerade att hoppa in i våra rymddräkter och inkarnera oss här på jorden? Jag läste något intressant på sidan Nordiska Kosmiska dagen, som berörde något inom mig, något jag kände igen svagt, från långt borta bakom slöjorna.
"Detta mystiska upprop har ljudit. Den stora uppgiften har börjat. Vakna upp, regnbågskrigare, Sollöpare, lysande varelser från galaktiska allianser, federationer och råd. Antika himmelsvandrare, nyligen formade i denna stund, stig in i skönheten och kraften av er sanna identitet som kärlekens gåva till Gaia. Lägg självtvivlet åt sidan. Ni är Solens gudomliga barn. Gå vart ert hjärta drar er för att dela med er av era stora gåvor. Ge upp till magin och ljuset. Miraklet kommer att manifesteras på Jorden. Kom ihåg att vi dansar and sjunger här för det Enda Hjärtat. 
The Mayan Oracle, Return Path to the Stars. Ariel Spilsbury & Michael Bryner."
Tänd ditt ljus, Ljusbärare.

fredag 21 februari 2014

Änglarnas medicin

Doreen Virtue skriver i sin bok Änglarnas medicin om sin vision av Atlantis. 

Änglarnas medicin : Hela kropp och själ med hjälp av änglarna"Hela samhället var fullt av änglar och gudinnor som levde sida vid sida med befolkningen. Man ser klara kvartskristaller och lapis lazuli överallt, och kristallernas kraftfulla energi är påtaglig. Hela miljön genomsyras av bön, skratt och glädje - det råder en klar, lätt och ändå kraftfull energi här."

"Men jag både kände och hörde närvaron säga: De som bär kristaller idag är atlanteaner. Det är ert tecken för att känna igen varandra."

Dessa visioner fick Doreen Virtue när hon besökte den grekiska ön Santorini. Där blev hon kontaktad av en grupp regnbågsfärgade änglar som kallade sig för Atlantis änglar.
Akvamarinhänge fasett/kristall
Akvamarinhänge från
Kristallrummet

Jag har alltid känt en sällsam ro i den grekiska övärlden, i havet, i luften, i solljuset. Speciellt på Amorgos är energin hög och klar, nästan overklig. Det sägs att det finns stora bergkristaller under öarna, vilket bidrar till den fina energin.

År kristallerna vårt tecken för att känna igen varandra? Då har Anette varit översteprästinna om man tänker på hennes stora halsband av bergkristallstavar.

Ibland ger jag Reiki genom kristaller. Jag lägger klara bergkristallspetsar eller andra halvädelstenar rent intuivt på mina chakran och skickar Reiki till mig själv. Doreen Virtue skriver att regnbågsenergi förknippas även med helande Reikienergi och att när hon träffar en Reikilärare ser hon regnbågsfärgade ränder i hans eller hennes aura.
Aqua Aura spets
Aqua Aura spets
från Kristallrummet

Jag känner mig dragen till en ny kristall, blåskimrande Aqua Aura, som förknippas med ärkeängeln Raquel.

www.cristal.se finns följande beskrivning om Aqua Aura:
"Att bära Aqua Aura-kristall sägs traditionellt kunna hjälpa en människa att genomlysas med sin inre skönhet, samt för att locka framgång och rikedom.
Kristallen sägs också kunna få bäraren att uppnå esoterisk visdom, att den lindrar depression och ångest, och hjälper till att skapa en aura av fred och välbefinnande i sig själv och sin omgivning."
Reiki och kristaller hör ihop på något vis, kanske stod vi en gång i tiden runt den stora kristallen i läkningstemplet, på Atlantis och helade med hjälp av energier. Under en meditation såg min son långa, vitklädda varelser på Atlantis, och han såg bubblan som fanns ovanför. Den som befann sig utanför bubblan kunde inte se Atlantis. Är det en myt eller verklighet, vem vet?

Det är ändå oerhört spännande att läsa om Atlantis och lära sig mer om kristaller. När jag håller en kristall i handen kan någon del av mig kommunicera med den, inte jag, men mitt högre jag, genom vibrationer.

tisdag 18 februari 2014

Livets Skugga

Livets Skugga - Elämän Varjo av Mirka Laine
  • Mirka Laine från Finland designar nya, annorlunda smycken kombinerade av olika material. Namnet på hennes nya kollektion "Elämän Varjo" betyder Livets Skugga.
    "Elämän Varjo Koneiston tikittäessä halu tuntea, verisuonten virtaus iholla, luut selkärangassa. Kuoleman rakastuessa elämään."
    I dikten skriver Mirka om lusten att känna blodådrornas flöde genom huden, benen i ryggraden medan döden förälskar sig i livet. Bloddroppar blandas med svarta ögonfransar, plötsligt blir livet och döden ett element, sammanfogat och sant. Denna unga konstnär är min systerdotter från de djupa skogarna och klara sjöarna i Östra Finland. Hon får inspiration från naturen som alltid finns närvarande.
    "Layers" örhängen
    Mirka verkar där hon föddes och gräver djupare och djupare, för att ge form åt den som är hon, innerst inne. Hon har aldrig åkt därifrån, utanför Finlands gränser men hennes plånbok har rest, fast utan henne.
    När vi var i Finland förra sommaren la Mirka sin plånbok i fickan på sätet, i min sons bil när vi hade varit och köpt glass. Inte mer med det men när vi satt på båten som gungade på Ålands hav, fick vi sms "Min plånbok har rymt, stoppa den om ni kan!". Det var för sent, plånboken och hennes id-kort fick åka till Stockholm för en kort semester, för att återvända tillbaka som rekommenderat brev. Som tack fick jag en av Mirkas smycken i akrylplast från serien Layers.
    Är det inte det alla konstnärer gör, utforskar livet, livets skugga, livets
    essens medan döden förälskar sig i livet? Döden med sina skramlande ben tittar avundsjukt på konstnären som ger form åt sin inre värld, och bit för bit blir förälskad i livet. När kan dessa två element mötas? Är det bara inom litteraturen och konsten, eller är döden en del av livet?
    "Livets Skugga" av Mirka Laine


lördag 15 februari 2014

Horus öga och Ankh-korset påminner mig om något


Jag har blivit förföljd av symboler, plötsligt ser jag Horus öga och Ankh-korset överallt. Det var Horus öga som dök upp först, utan minsta förvarning, ur ingenstans. Symbolen fanns på korten jag beställde från Vattumannen, jag förstod ingenting. Vad var det för öga och vad ville det säga till mig? 

Nästa kväll på Kristallmeditation såg jag Horus öga stirra på mig från en annan deltagares nacke, nytatuerad blinkade ögat mot mig. Jag förstod ännu mindre. Då la jag märke till en annan symbol, ett kors med ögla som jag började se lite här och var. En tjej på firmafesten hade tatuerat korset på sin arm, någon hade ett sådant halsband, det fanns liksom överallt.

Bild: Photobucket.com
Jag var tvungen att söka information och kom fram till att Ankh-korset var en gammal egyptisk, esoterisk symbol för livet, både mänskligt och gudomligt.  Ankhen är nyckeln till dold visdom och insikt i mysterierna, i Egypten var den livets nyckel. Gudar, gudinnor och faraor bar Ankh-korset i handen, och jag kan föreställa mig hur det skulle kännas att hålla Ankhen i handen.

Ankhen på bilden har en aura av ljus runt öglan, huvudet, det känns som att den förenar himmel och jord.

Horus öga då? Vad vill ögat visa mig? Horus öga som kallades Wedjat var symbol för vaksamhet och gudomligt beskydd. Vill ögat få mig att se något jag inte ser? Det förknippas med makten att se, upplysa och handla. Vem var Horus och vad har Horus med mitt liv att göra? Horus var himlens, krigets, beskyddets och räddningens gud. Horus var son till Isis och Osiris. 
Bild: Jeff Dahl

Isis var återfödelsens, magins och alltets gudinna, enligt myten var hon jordens och himlens dotter. Alla kunde förlita sig på Isis, rika och fattiga, syndare och fromma, hon fanns till alla. Isis kulten växte och det byggdes tempel i hennes ära i Grekland, Italien, Spanien, Portugal, till och med i Asien. Isis håller Ankh-korset i sin hand på bilderna, som symbol för vad? Jag vet faktiskt inte men på något vis vet jag inom mig att Isis vill säga mig något, likaså Horus med sitt öga och Ankh-korset, bara med sin form.

Kanske är det dags att minnas det som har varit, inte bara i det här livet, utan i liv före detta liv. Kanske har jag sett dessa symboler tidigare, i ett annat sammanhang, i ett tempel någonstans i historiens dunkla vrår. Dammet och avlagringarna har börjat falla bort, där under finns minnen från förr, från tidernas begynnelse. Min kropp känner igen Horus öga, min hand känner igen Ankh-korset, på ett annat medvetandeplan. I det verkliga livet har jag knappt vetat att dessa symboler har funnits, ännu mindre har jag vetat om deras ursprung.

Någonting har vaknat inom mig. Horus öga och Ankh-korset påminner mig om något.


onsdag 12 februari 2014

Den vita ormen

Vägledda meditationer : Tidigare liv - Möt din hemplanet och Tidigare liv - dina övriga tidigare liv (ljudbok)
Tidigare liv av Camilla Hosenfeld
Vi lyssnade på  Tidigare liv-meditation av Camilla Hosenfeld, jag och min son. Hans mobil ringde förtvivlat i köket och papegojan skrek hjärtskärande. Från att ha varit väldigt långt borta, djupt avslappnad kom jag tillbaka till ytan, tillbaka till mitt medvetna jag.

Jag kom till ljuspelaren, berättade min son efteråt, då fick jag vingar, som en fågel eller som en ängel. 
Bild: http://seerpathways.files.wordpress.com
- Var du en ängel, frågade jag.
- Nej, jag hade människokropp, bruna, knälånga läderstövlar och ljusa kläder.
- Men du hade vingar?
- Ja, jag svävade i luften och landade på en bergstopp, vingarna försvann och jag gick runt och tittade på landskapet. Det var ett torrt landskap, bruna klippor och öken nedanför berget. Jag gick och samlade ved och kvistar för att tända en eld. Jag tänkte ta tändaren från fickan men jag hade ingen tändare. Så jag tände elden med mina händer, jag höll bara händerna på båda sidorna av vedhögen en stund.

Han beskriver brasan som börjar brinna, lågorna blir högre och högre, toppen av lågorna är blåa. Det finns ett litet hål i marken, en liten mask tittar ut genom hålet och förvandlas till en svart orm. Den slingrar sig närmare brasan och sätter sig på hans vänstra sida.

Ormen sträcker sig mot elden och börjar dansa, som en kobra.

Han rör på sin hand, då biter ormen honom hårt i handen. Den svarta ormen blir vit efter att den har bitit honom, vit som en fågelvinge och ormens tunga glänser som silver. Han dör inte av ormbettet fast i meditationen skulle vi ha gått till dödsögonblicket i det livet.

Han fortsätter att sitta på en brun bergstopp, vid en brasa, tillsammans med den vita ormen som har en silverfärgad tunga. Han ser en tatuering på sin arm, en liggande halvmåne och en fyrkant, som ett fönster, på mörkt botten. Halvmånen flyttar sig plötsligt och placerar sig spegelvänt på hans arm.

Jag ber honom att sluta sina ögon och försöka få mer information.
- Jag flyger och den vita ormen är med mig, mina vingar är vita och ormen sitter på min vänstra axel.

Klokormen av Ewalena Berg
Årtalet var 1369, säger han efteråt, men jag vet inte vilket land det var.

Vad ville ormen säga? 
Enligt boken "Djurens språk" av Carina Solöga Högman säger kopparormen: "Du har gåvan att se in i det förflutna och i framtiden. Din gåva är tidlöshet."

Ormen förknippas också med helandet, upplysning och transformation.

Regnbågsormen av Ewalena Berg

Vi är olika, han ser ormar, jag skriver om ormar och Ewalena Berg målar helt fantastiska ormar. Hennes tavlor kan man köpa på Adartis. Symboliken är gemensam men vi närmar den från olika vinklar.

Jag tänker på den blåa vargen som var först svart, sen vit och till sist blå. Ormen var också först svart men den blev vit som en fågelvinge efter att ha bitit honom. Svart och vitt, kvinnligt och manligt, yin och yang, ljus och mörker, är alla dessa olika aspekter av oss själva, som vi tvingas att konfrontera i meditationer?

lördag 8 februari 2014

Att styra sina drömmar

Bild: Jean Lecomte du Noüy

Lucid dreaming - klardrömmar


Hur gick det med att lära sig styra sina drömmar? Jag gick tvådagars kvällskurs hos Alex på Dreamscontrol tillsammans med tre andra kvinnor, syftet var att vi skulle lära oss klardrömmandets konst. Varför vill man kunna något så underligt, som att vara medveten i sina drömmar och flyta genom väggar och tak? Vem vill göra det? Är det inte en aning läskigt? Eller är det bra att möta sina rädslor och stiga in i en annan värld där allt är möjligt? Som att spela TV-spel fast utan TV? 

Alex berättar sakligt om forskning bakom fenomenet, och att tekniken vi kommer att lära oss grundar sig på metoden som har utvecklats av Michael Raduga. Vi provar på hur det känns att snurra runt, rent fysiskt och senare försöker vi återkalla känslan. Medan vi fikar och äter smarriga smörgåsar får vi instruktioner för hemläxan, att ta sig in i en klardröm. Hemläxan är att äta eller dricka någonting i drömmen och känna smaken lika verkligt som i verkligheten. Alex förklarar att det är lättast att gå in i en klardröm direkt när man vaknar på morgonkvisten, under REM-sömnen, som är den lättaste sömnen med snabba ögonrörelser.

Jag trodde att min sambo skulle jobba natt men han är hemma och ledig. Det försvårar experimentet en aning, jag sätter ändå väckning kl. 05.20 och säger att den tidiga väckningen kommer att hjälpa mig att komma ihåg mina drömmar. Kommer han inte att vakna och se hur jag försöker lämna min kropp? Det går som planerat, jag vaknar mitt i en dröm till en ilsken alarmsignal, går på toa, dricker vatten och läser igenom manualen. Jag lägger mig igen med en intention om att gå in i en klardröm när jag vaknar nästa gång.
samoningas sapnavimas 2
Bild: http://apiemistika.lt/astraline-projekcija/samoningas-sapnavimas/
Jag försöker snurra runt varje gång jag vaknar men det händer ingenting och jag somnar om mitt i övningen. När klockan är tio går jag upp, lite frustrerad över mina misslyckade försök. På kursen visar det sig att ingen av oss har lyckats, förutom möjligen en av oss som hade druckit juice i sin dröm. Dock smakade juicen inte fantastiskt gott, och drömmen kändes inte som en astral projektion, inte helt och fullt. Vi får lära oss de vanligaste felen och hur man kan gå vidare, och lära sig mer.

I natt är min sambo inte hemma, då ska jag försöka igen.


 Läs mer om kursen på Dreamcontrol
Läs mer på Dreamscontrol

torsdag 6 februari 2014

Det är vårt ljus som skrämmer oss mest

En påminnelse för oss alla som är rädda för vårt eget ljus.


Vad är vi rädda för?
  • För att skina mer än andra?
  • För att väcka uppmärksamhet?
  • För att visa vägen? 
  • För att bli ljusbärare? 
Som barn var jag rädd för mörker, och för att falla neråt i mina drömmar. Det var något kusligt med vårt hus, energierna var urgamla, nästan hotfulla, i husets mörka vrår lekte andarna på nätterna och spelade boll med mors mattrasebollar.

Jag kände energin med min kropp, energin var annorlunda än hemma hos våra kusiner, den var mörkare. Det hjälpte inte att mamma var jordnära och inte trodde på det osynliga, avtryck av dem som hade levt i huset tidigare fanns kvar i väggarna. Jag flyttade därifrån så snabbt jag bara kunde. Jag letade efter något men jag visste inte vad det var.

Ljuset. Jag letade efter mitt inre ljus. (den insikten kom mycket senare i livet)


Läs dikten som är skriven av Marianne Williamson.

Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att 
vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker,
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag
som tror mig vara briljant,
storslagen och talangfull?
Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.
Att du leker liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig
så att andra inte skall känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes till att manifestera Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt eget ljus skina
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra detsamma.
När vi är frigjorda ifrån vår egen rädsla,
frigör vår närvaro automatiskt andra."

Marianne Williamson

tisdag 4 februari 2014

Stig in i drömmarnas värld

Läs mer på Dreamscontrol
Vad händer när vi drömmer på nätterna? Kliver vi in i en parallell värld där allt är möjligt eller flyger vi genom galaxerna och träffar våra nära och kära i en annan dimension? Jag har skrivit dikter om mina drömmar, jag har pratat med mina släktingar som har gått över till andra sidan och ibland har jag vaknat skräckslagen mitt i en hemsk dröm.

Det konstigaste jag har varit med om var när jag vid två tillfällen vaknade och inte kunde röra på mig. Jag ville skrika men hade ingen röst, jag var som paralyserad några sekunder innan det släppte. Jag vet inte vad som hände men när jag googlade på fenomenet fick jag träffar på sömnparalys som kan vara förstadiet till UKU .
(UKU=utanför kroppen upplevelse)

UKU känns som överkurs för mig men jag vill ändå veta vad det handlar om och vill få mer kunskaper i ämnet. Även om det känns lite läskigt är det oerhört intressant att lära sig styra sina drömmar. Jag ska gå kursen "Lär dig styra dina drömmar" den 7 och 8 februari 2014. Min son som flyger med sin blåa varg i kosmos under meditationer ville också gå kursen men han måste jobba den helgen. Jag tror att han skulle kunna lära sig Astral Projektion lätt, eller han kanske redan kan det, helt naturligt.

Vad betyder ordet astral? Det kommer från grekiskans "astron" stjärna och användes under medeltiden av filosofer och alkemister som beteckning för den subtila osynliga substans som omsluter och genomtränger vår fysiska jord.

I en dröm mötte jag någon som har gått över till andra sidan.
- De sa att du har dött, sa jag.
- Ja, men jag kommer snart tillbaka.
- ???
- Jag måste ju komma och titta på det nya, lilla, ljushåriga...
- Vem ska få honom?
- Du, det har du alltid velat, svarade han och försvann.

Jag förstod ingenting. Det är lite för sent att få ett nytt, ljushårigt barn, barnet är nog symbol för någonting nytt, resonerade jag. Ljushårigt, ljust, ljuset. Ska han komma tillbaka för att kunna se ljuset, mitt ljus? I min drömlexikon finns inte förklaringar till mina drömmar. Kanske kursen kan lysa upp mitt medvetande så pass att jag inte längre behöver försöka tyda drömmar utan kan istället styra mina drömmar.

söndag 2 februari 2014

Sorgen har sin tid


Vi möts av sorgen, var och en av oss, i tur och ordning. Det går inte att väja eller slippa undan, för någon dag du minst anar det slår sorgen dig med sin fulla styrka. Det är som ett slag in i själen, med en vass kniv. Du flämtar. Du ber om nåd. Du stålsätter dig. Du ignorerar den. Ingenting hjälper. Absolut ingenting. Du måste ta dig igenom processen, du måste ge dig tid för att sörja. 

Jag har fått dessa knivslag av sorgen flera gånger i mitt liv. Vissa knivsegg har varit vassare än andra. Vissa är så privata och hemliga att jag vill behålla dessa slag för mig själv. Den senaste sorgen var när min mamma gick bort förra året. Hon var gammal, hon hade precis fyllt 90 år men hon var min mamma. Bara tanken av henne får mina ögon att tåras, igen. Jag trodde att jag hade kommit över sorgen men så fort jag tittar på bilderna från begravningen eller tänker på henne, blir jag ledsen. Jag kan inte rå över mina känslor, jag bor i den här kroppen och är människa med känslor.


Jag vet mycket väl att hon inte bor i graven utan har gått till andra sidan, till ljuset. När jag tänker på henne kommer hon till mig i mina drömmar och är full av liv. Hon grejar och bakar, hon ser välmående ut, hon lever fast i en annan dimension. 


När jag såg följande annons av Svenska Kyrkan om en föreläsning Sorgen har sin tid, bestämde jag mig för att gå dit och lyssna. "Sorgen har sin tid. Lilian Pohlkamp, leg. psykoterapeut och leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, föreläser och leder ett samtal om sorgen och dess uttryck."


Det var många som hade kommit till föreläsningen igår, mest kvinnor. Är vi kvinnor mer benägna att bearbeta våra känslor än män? Jag har själv upplevt sorgens olika faser, från chock, overklighetskänsla och känslolöshet till insikt och reaktion som kommer mycket senare. I början när man drabbas av en förlust registrerar man allt noggrant men det går inte att ta in händelsen. Personen lever i en bubbla, skyddad, utan att känna någonting. 

Vad är sorg för något?

  • Sorg är en naturlig del av livet.
  • Sorgen kommer upp till ytan till och från, i vågor.
  • Ny sorg väcker gammal sorg.
  • Varje gång man blir på nytt konfronterad med sorgen får man nya insikter.
  • Livet och döden hör ihop. 
  • Sorg är priset man får betala för kärleken.
Sorgens uppgifter
  1. Förstå vad som har hänt på ett djupare plan.
  2. Tillåta sig känna sorgens alla känslor.
  3. Lära sig nya saker, lära sig hantera svåra saker.
  4. Vända sig mot framtiden. Hur vill jag använda min livsenergi? Nyorientering.

Lilian Pohlkamp berättade om Stroebes pendlingsmodell för sorgbearbetning. Istället för att göra framsteg på vår väg från sorgen pendlar vi fram och tillbaka mellan sorgeläget och nyorienteringsläget.

Ingen orkar sörja hela tiden, då kan en dansklass vara en välbehövlig paus i sörjandet. Att göra nya saker är en väg mot livet. Det kan jag känna igen, jag började med helt nya saker efter att jag hade drabbats av sorg, helt omedvetet. Jag visste ingenting om sorgbearbetning och hade inte heller ork eller kraft att söka hjälp. Sorgen har olika ansikten, var och en sörjer på sitt sätt. Jag känner mig ödmjuk inför sorgen, den har så stark kraft. Ibland slumrar den till, ibland vaknar den som en ilsken hund och går till attack. 

Vi behöver ha acceptans om att vi inte kan ha kontroll över livet, och insikt om att vi är sårbara.
Vi är trots allt människor och inga stenar.






lördag 1 februari 2014

Den Gröna Trä Hästens År 2014

  
             Det kinesiska året följer månens faser istället för solens. Detta gör att det nya året inte börjar
             den 1 januari utan någon gång mellan 20 januari till 20 Februari. I år löper Hästens år från
             2014-01-31 till 2015-02-18. http;//www.astroguide.se
I dagarna firas kinesiskt nyår som infaller vid den andra nymånen efter vintersolståndet. Förra året var den Svarta Vatten Ormens år men igår började den Gröna Trä Hästens år. Hästen galopperar framåt och får saker och ting att hända nu, och inte i morgon. Energierna är mycket snabbare än under 2013. Vi kan se fram emot spännande möten och stora förändringar, vilka inte alltid blir helt smärtfria då vi kan tvingas att bryta gamla vanor. 

2013 handlade om att släppa det förflutna och ömsa skinn liksom ormen, att hela sig, att låta sig transformeras. Vi tvingades att hitta vår egen väg utan hjälp av andra, vi tvingades att lyssna på oss själva och vår inre orm. Vi har kommit en bit på vägen och nu plötsligt får vi hjälp, den Gröna Trä Hästen är här, det är bara att hoppa på hästen och rida framåt.

Astroguide kan man läsa följande: "Sammanfattningsvis så kan sägas att den Gröna Trä Hästens år handlar om vändpunkter, förändring, passion och lycka. Allt finns där ute och Hästen vet hur den skall nå i mål. Frågan är bara om du vågar rida med eller väljer att passivt sitta som åskådare när denna magiska varelse dundrar in och intar 2014."

I Kina är nyår årets största fest och alla städar sina hus ordentligt inför firandet och dekorerar med rött, med röda lyktor och röda pappersdrakar. Imorgon söndag firar Östasiatiska museet det kinesiska nyåret med drakar och lejondans. Jag var där förra året inför min resa till Shanghai då jag ville insupa i mig den kinesiska kulturen.


Jag känner mig som den lilla pojken med sin röda drake, ska jag gå framåt eller ska jag följa draken? Vilken väg ska jag välja? Ska jag hoppa på hästen med risk att den springer åt fel håll? Det känns att tiden för snabba beslut och avgöranden är här, livet är nu. 

Vilken väg ska du välja?