lördag 31 oktober 2015

Vi tänder ljus för de som har gått över




Var inte rädd för mörkret

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg

tisdag 27 oktober 2015

En gåva till mångudinnan


"Varmt välkomna att vara med på eldceremoni vid fullmåne. Vid fullmåne gör jag en transformationseld d v s med sin intention/bön lägger man in i elden det man vill lämna och tänker sig något nytt man vill ha istället. Jag trummar, har man skallror eller trummor kan man ta med det, och så sjunger vi några enkla sånger som passar runt elden."
Anmälan till anita@spiritjourney 

Idag var det fullmåne och eldceremoni i Judarnskogen och denna gång var vi sju kvinnor och en man som samlades runt elden. Det var alldeles mörkt när vi gick igenom skogen, månen, silvrig och vacker syntes på himlen.

Det blev en fin och hög eld, vi la pinnar och andra saker i elden som symbol för det vi ville lämna och släppa för att göra plats för någonting nytt. En tjej hade målat bilder på fullmånen i olika färger, från silvervitt till blodrött, dessa målningar fick elden som gåva, eller var det mångudinnan?

Fullmånen i oktober kallas för blodmånen, jaktmånen, fallande löv månen och skarpa månen. Fullmånen uppmanar oss att släppa taget, samtidigt kan vi lägga våra önskningar i elden. Det är rogivande att samlas runt elden, höra trummornas slag, känna mörkret i ryggraden, se på elden. Elden skiftar i färg, lågorna dansar blåa, vita, gula och orangea.


Mångudinnan betraktade oss när vi gick tillbaka mot civilisationen längs den månbelysta stigen.

tisdag 13 oktober 2015

På stranden Livadaki




Ur min dagbok, 2015-08-28, Serifos

På stranden Livadaki


Jag tackar dig sanden på stranden Livadaki för att jag får sträcka ut min kropp och ligga på din mjuka och samtidigt fasta, grundande bädd. Tack! Tack! Tack!

Jag tackar dig Egeiska havet för att jag får svalka mig i ditt kristallklara vatten, i dina böljande vågor, i din famn. Tack! Tack! Tack!

Jag tackar dig solen för dina strålar och din värme, jag tackar för D-vitaminet som bildas i min kropp när jag exponerar min hud för dig solen. Tack! Tack! Tack!

Jag tackar dig Meltemivinden för dina ljumma och och ibland hårda vindpustar som svalkar mig och blåser bort allt förlegat som inte längre får plats i mitt liv. Tack! Tack! Tack!

Meltemivinden, du kom och blåste ren min aura, du blåste bort allt skräp som hade fastnat i mitt energifält och du viskade förändringens ord i mina öron.

"Följ vinden, följ vinden, följ vinden och se vart den tar dig."


Jag klamrar mig fast i Tamariskträdets rötter på stranden Livadaki, på Serifos, i Grekland, den 28 augusti 2015 och undrar vart vinden vill ta mig.

Örnen svävade i luften, högt ovanför byarna när vi åkte rundturen på ön igår. Örnen, min följeslagare visade sig och då visste jag att allt går efter en gudomlig plan.

Meltemivinden, den nordliga, oförutsägbara och skoningslösa, blåser fortfarande. Vinden är stundvis ljum och ljuvlig, för att plötsligt ändra styrka och bli kraftig med små sandkorn virvlandes i vindbyarna.

Solen lämnar plats åt Meltemin och gömmer sig bakom Tamariskträdets täta, mörkgröna topp. Vågorna sköljer mot stranden, mot mina sandiga tår och min bastmatta som jag sitter på. Havet är så blått det kan vara i Grekland, det skiftar från turkos till mörkblått. De brunbrända bergen med vita hus som sockerbitar strödda på sluttningarna omringar bukten.  Himlen är ljusblå, som målad med vattenfärger, omsorgsfullt, varje liten fläck täckt med färg.


Jag fylls med kraft ur solen, havet, himlen, vinden och jorden. I detta ögonblick långt borta från vardagens plikter finner jag ro i min själ. Mina osynliga rötter slingrar sig runt Tamariskträdets rötter, och vinden kan inte rubba mig även om den ville det. Den nöjer sig med att fortsätta viska sina sanningar i mina sandfyllda öron.

"Byt riktning!"
"Följ mig!"
"Följ vinden, min vän!"

Jag sitter fast förankrad i jorden, i detta främmande land, Grekland, som har blivit mitt semestermål för fjärde gången, Amorgos, Amorgos - Naxos, Sifnos och nu Serifos. Lerkruset med nykokta kikärter till lunch var mild och god i smaken. Dagens största dilemma är valet av mat, vilken rätt av menyn ska jag välja? Är det så i livet också, kan vi välja vad vi vill ha i våra liv? Är det så att vi väljer vilket liv vi vill leva med våra tankar, som blir känslor?

Jag väljer solen, vinden, havet och sanden, jag väljer inre frid och låter vinden visa mig vägen till nästa steg.

söndag 11 oktober 2015

Att rensa energier

Palo Santo
Min son kände att energierna i huset i Pakistan var tunga, han såg blod med sina inre ögon och uppfattade att huset beboddes av sorgsna andar. Han tänkte på att bränna palo santo, heligt trä och kanske att be andarna att lämna huset.

Han hade aldrig tidigare rensat hus men tog på sig uppgiften, och de som bodde i huset samtyckte. De till och med medgav att energierna var aningen tunga och stagnerade.

- Ge mig ett lerkärl, sa han och fyllde det med vatten.
Jasmin

Han gick ut i trädgården och stannade vid en jasminbuske översållad av vita, doftande blommor. Han la sex vita blommor i lerkärlet med vatten, och en blomknopp, så att antalet blev sju. Han satte sig och laddade vattnet med sin intention och kraft. Han tände palo santo och gick upp till övervåningen.

Han ställde kärlet med vatten mitt i rummet och gjorde sex symboler med brinnande palo santo på alla väggar, golv och tak. Han sprinklade vatten i varje hörn och dörröppning. Han gick från rum till rum, när han var klar skickade han de två andra som gick med honom ner. Först ritade han symboler med vatten på deras pannor som beskydd.

Nu var han ensam i övervåningen och tänkte att ta kontakt med andarna, och be dem att lämna huset för gott. Plötsligt kände han kraftig, obehaglig kyla bakom sig och märkte att han hade glömt en toalett som ingen hade visat honom. Kylan kom därifrån, och han blev rädd. Som i en trans ritade han en cirkel runt omkring sig med röken av palo santo, motsols sju gånger. Cirkeln omslöt honom, och gjorde honom starkare än energin som var bakom honom.

De osynliga solarna på hans handflator aktiverades och började stråla isblått ljus. Dessa solar var först som bruna tatueringar efter initieringen i Reiki, för att börja lysa som solljus när han använde sig av healingen. Efter att han köpte en akvamarinstav ändrades den gyllene färgen till akvamarinblått.

- Kom framför mig och möt mig, uppmanade han energin i sina tankar.

Han upplevde energin inte som en vilsegången, olycklig ande utan som en illvillig kraft som skiftade i grönt och hade långa, otäcka naglar. Han stod kvar inne i cirkeln och stänkte vatten över varelsen som tillintetgjordes och brann ner av vattnets kraft.

Han gick ner och gjorde ritualen i alla andra rum i huset. När han var klar åt han upp ett kronblad av den vita jasminknoppen, och lät alla andra i huset äta var sitt kronblad. Han hällde vattnet i jorden under jasminbusken och tackade den och vattnet, och alla goda krafterna.

Efteråt började husets innevånare berätta om otäcka händelser, saker som hade hänt i huset. Om katten som försvann och aldrig kom tillbaka. Om hunden som dog när en säck cement ramlade över den. Om sonen som gick upp i trappan och svarade inte när mamman ropade, när hon gick efter var det ingen där. Om tjejerna som vaknade mitt i natten nakna, fast de hade lagt sig med pyjamasen på. Om de tre andra husen bredvid som hade stått tomma i evigheter då ingen vill bo där.

- Dra ifrån gardinerna och öppna fönstren, släpp in ljuset, sa han. Köp blommor, lägg fram frukt på ett fat. Om det inte hjälper, flytta!

När han berättade den här historien till mig reste sig nackhåret på honom, bara när han tänkte på händelsen. Han kallade den illvilliga energin för en 'shapeskifter', någon som har förmågan att ändra skepnad, och han är säker på att den dödade katten och fick cementsäcken att ramla över hunden.

Jag sa till honom att han gjorde helt rätt genom att ladda vattnet, genom att gå in i alla hörn, i alla rum för att rena. Däremot ska man aldrig vara ensam när man renar hus, man ska ha kunskaper om hur man ska gå tillväga, för dessa energier är inget man ska leka med.

Är det bara lite trög energi hemma kan man alltid prova med följande:
  • Städa och rensa för tunga energier trivs i röran.
  • Bränna vit salvia eller palo santo.
  • Tända levande ljus.
  • Strö havssalt och rosmarin i hörnen, vid dörrar och fönster, och dammsuga efteråt.
  • Använda eteriska oljor som lavendel, kanel eller jasmin.
  • Öppna alla fönster och vädra ordentligt.
  • Köpa eller plocka en bukett vackra, friska blommor.

söndag 4 oktober 2015

Läkeörtspedagog

Höstblommor på Inspira, det gröna apoteket
Den här helgen hade vi det sista seminariet på Örtpedagogutbildningen som heter från och med nu Läkeörtspedagogutbildning. Detta för att tydliggöra att utbildningen handlar om svenska läkeörter och deras användningsområden i det egna husapoteket, i hudvårdsprodukter och som ogräsmat. Nu är vi diplomerade läkeörtspedagoger vilket låter ju spännande, men vad gör en läkeörtspedagog?

Vi har kunskaper om svenska, vilda läkeörter och kan hålla föredrag, ha örtvandringar och tillverka hygienprodukter av örter. Vi kan ge råd om olika åkommor och rekommendera vilken ört man kan använda och varför. Vi kan berätta om växternas aktiva ämnen och hur de påverkar kroppen.

Många har gått utbildningen för sin egen skull, för att kunna behandla sig själv och sina närmaste med hjälp av örter. Några arbetar som terapeuter eller kommer att fortsätta nästa år och bli läkeörtsterapeuter. Jag kommer att fortsätta plocka örter och bota mig själv med örter, och experimentera med salvor och oljor.

Jag vet inte hur jag ska använda kunskaperna på längre sikt med jag vet är att örterna kommer att få ta plats i mitt liv även i fortsättningen. Nu är det höst men jag längtar redan till våren då jag kan åka till Kärsön och plocka hagtornsblommor och ramslök.

Nässla och hästkastanj

Bärtårta Eklöf

Vår fantastiska lärare Marie-Louise Eklöf