tisdag 24 november 2015

Mewar-festival i Udaipur

Mewar-festival i Udaipur
Det är grått, mörkt och ruggigt i Stockholm. Det är november, månaden då ljuset lyser med sin frånvaro. Under korta stunder kommer solen fram, och då får jag stänga av persiennerna i mitt rum på jobbet för att kunna se skärmen. Mitt i det gråa har jag fått en svag längtan till Indien, till färgerna och dofterna, till ljuden, till pulsen av livet.

När jag kom hem från min resa till Indien i början av april stupade jag i säng, i stort sätt. På något vis hann jag aldrig reflektera över resan eftersom jag blev sjuk i lunginflammation. Tre veckor senare började jag jobba igen och då kändes det att resan var ett avklarat kapitel i mitt liv.

Nu drygt ett halv år senare när jag tittar på bilderna från Mewar-festivalen i Udaipur blir jag glad av att se färgerna. Jag minns möten med människorna, framför allt med barnen som kom fram till mig och ville bli fotograferade. Jag minns även de långa tågresorna, tröttheten, värmen, dagarna då jag hade druckit två liter vatten redan före lunch.

De färglada dockorna föreställer ofta Isar (Lord Shiva) och Gangaur (Gudinnan Parvati) som är gudinnan för äktenskaplig lycka. Mewar är festival för framför allt kvinnor då de matar dockan och gudinnan Gangaur med rosenblad och ger henne sjövatten att dricka. Allt för att få lycka i hemmet och i äktenskapet.

Jag bad inte för äktenskaplig lycka utan nöjde mig med att klättra upp på en stor, tom blomurna och fotografera därifrån, stående tillsammans med en tjej som gjorde plats för mig. Hon sa ingenting men hennes ögon talade. På något sätt blev dessa minnen, dessa fragment av en annan värld en del av mig. Som om Indien fanns inuti mig och påminde mig om dess existens.

Dockorna som föreställer gudar bärs till Gangaur Ghat vid sjön Pichola
Jag vet inte om den blåa dockan föreställer Lord Shiva eller Krishna
Festival vid sjön Pichola
Armband i rader
Res så mycket du kan, så ofta du kan, så långt du kan
Barnen som bodde bredvid Panorama hotel i Udaipur
Den vackra tjejen i festkläder mitt i folkvimlet

onsdag 11 november 2015

Happy Diwali

Bild: adwancediwali.in
"Diwali är årets största hinduiska högtid, som firas till minne av kung Ramas återvändande från 14 års exil. Man tänder lampor för att välkomna honom hem.

Gudinnan Lakshmi, som avbildas sittande på en lotusblomma med guldmynt strödda omkring sig, firas också under Diwali. Hon står för lycka och rikedom så det städas i husen för att välkomna hennes välsignelse. Man målar tecken, det heliga ordet Aum och Swastika symbolen. Hemaltare dekoreras upp. Där finns rökelse, oljelampor, vatten och blommor.
Släktingar och kompisar hälsar på varandra, man delar ut gåvor och det blir fest med god mat och sötsaker. Tillsammans sjunger och dansar man, som i vårt nyår - med fyrverkerier."
källa: www.indcen.se

söndag 8 november 2015

Ganga Aarti i Varanasi


När jag kom hem från Indien i början av april hann jag inte reflektera så mycket över resan. Det hände annat som var i fokus just då och krävde min uppmärksamhet. Nu, ett halvår senare, mitt i det gråa novembervädret tittar jag på bilderna från Ganga Aarti ceremonin i Varanasi och minns.

Varje kväll gick jag ner via de branta trapporna till floden Ganges, till Dasaswamedh Ghat för att titta på ceremonin. Röken från likbålarna blandades med röken av rökelse, de heliga sångerna på sanskrit och ljuden av handcymbaler ekade längs floden, de orangeklädda, unga brahminerna höjde flammande eldfat mot den mörka skyn för Ganges ära.

Ganga Aarti i Varanasi

Varanasi, Benares eller Kashi - ljuset stad som staden också kallas, är en världens äldsta städer, med över 3 000 år lång historia bakom sig. Allting händer vid den heliga floden Ganges, folk tvättar bort sina synder, rakar sig, badar, och likbålarna brinner oavbrutet, dygnet runt. Folk kommer till Varanasi för att dö, för att få sin aska spridd i Ganges, för då slipper man födas igen vilket hinduerna strävar efter.

Jag såg flera bilar med lik fastspända på taken, virade i guldfärgade, röda och vita tygremsor. Döden är närvarande i Varanasi hela tiden, du kan se förkolnade ben sticka ut från elden när du går förbi men ingen gråt, anhöriga gråter inte. De är nästan bara män som närvarar vid likbålarna, kvinnorna som anses mer känslosamma stannar oftast hemma.

Efter Ganga Aarti ceremonin släpps tusentals små korgar med blommor och levande ljus i floden, som offergåvor för Moder Gangas ära.

Eldceremoni i Varanasi, Indien 
Röken för bönerna med sig till Shiva, i Shivas stad, Varanasi
Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp samlas det människor vid floden igen. Båtförarna raggar upp kunder, folk badar och en ny ceremoni, den här gången för den uppstigande solen, tar plats.

Det var en oförglömlig upplevelse att få se solen gå upp över Ganges, hela vistelsen i Varanasi var oförglömlig. Det är en stad som måste upplevas, det är svårt att återge känslan av staden som rymmer så mycket historia. 

Författaren Mark Twain skrev:
"Benaras är äldre än historien, äldre än traditionen, äldre än legenden och ser dubbelt så gammal ut som historien, traditionen och legenden tillsammans."

En ny morgon gryr i Varanasi
Eldceremoni i soluppgången vid floden Ganges

onsdag 4 november 2015

Reikiträff på Bondegatan med Kat Forgacs från USA som gäst



"Tisdagen den 3 november blir det en annorlunda Reikiträff på Bondegatan, vår nya Reikivän Kat Forgacs från USA kommer till oss för att berätta om Reikin i USA och om hennes erfarenhet som Reikimaster/Teacher och Animal Reiki. Kvällen inleds med en meditation som Kat leder, vi samtalar om hur Reikin ser ut i våra länder och Kat berättar om sina erfarenheter av Animal Reiki.
Kvällen avslutas med fika och äppelkaka!
Vi bemannar porten från 18.45 och kvällen avslutas vid ca 21.00"


Kat Forcags
Kat Forcags chantade Reikiprinciperna på japanska, vägledde oss i meditation med tre diamanter och talade sig varm om Animal Reiki. Vi satt i en cirkel och lyssnade på hennes oerhört snabba engelska när hon entusiastiskt berättade om sina Reikiupplevelser med djuren. Det var intressant och inspirerande men jag blev mer och mer hungrig. Jag hade kommit direkt från jobbet, ätit en halv proteinbar och såg hur klockan gick och gick.

Faktum var att jag funderade på att föreslå en paus men fick inte riktigt tillfälle till det. Det var först när Kat tittade på klockan och undrade hur mycket tid hon hade kvar som det blev en välbehövlig tepaus. Evas äppelkaka var så god, jag slukade i mig den.

Reiki kan göra skillnad för människor, djur, växter, maten, vattnet, jorden, trauman, energiminnen, listan är lång och kan bli ännu längre. Med Reiki kan vi enkelt hela oss själva och andra utan att ens behöva veta vad det är som behöver helas. Reiki är intelligent energi som går dit där den bäst behövs.


Det intressanta med Animal Reiki var att vi inte ska försöka lägga händerna på djuren och ge Reiki utan vara i Reikienergin, öppna upp oss och låta djuren ta del av energin, om de vill. 
Vi är inte bara kanaler och låter energin flöda igenom oss, utan vi är också sammankopplade till varandra genom våra hjärtan och sinnen när vi helar. På samma sätt blir Reikiutövaren och djuret enade i energin när helandet sker.

Vill du lära dig Animal Reiki? Läs mer här.