Tinkturer mot melankoli och trötta fötter

Bild: www.praxis-funk

Vad är en tinktur för något? Enligt wikipedia kommer ordet tinktur från latinets tinctura, färgning och kan syfta på tinktur (spritutdrag) - alkoholextrakt använt bland annat inom äldre medicin.

"Tinktur eller alkoholutdrag är ett extrakt; den alkoholhaltiga vätska som erhålls när man använder sprit för att utvinna ämnen man är intresserad av ur en råvara, oftast ur växter. Starkare alkohollösning löser ut mer fettlösliga, opolära ämnen medan en svagare löser ut mer poläravattenlösliga. Tinkturen blir ofta färgad, därav namnet (av latinets tinctura, färgad).

Tinkturer framställda ur medicinalväxter har varit vanliga läkemedel. Tinkturer är också ibland ingredienser i hudkrämer, ansiktsvatten, hårvatten och andra kosmetiska produkter.

En välkänd medicinsk tinktur som förr användes flitigt är tinctura opii, opiumdroppar." www.wikipedia.org

Jag la torkade blommor och blomknoppar av äkta johannesört (Hypericum perforatum) i en glasburk och hällde över ren sprit så att den täckte blommorna. Den genomskinliga glasburken fick stå på en ljus plats i två veckor, jag skakade burken dagligen så att innehållet rördes om. Bara efter någon timme hade vätskan färgats röd och efter två veckor var färgen djupt rödbrun.

På örtvandringen i Karlbergs slottspark plockade jag några hästkastanjer (Aesculus hippocastanum L) och passade på att göra även hästkastanjtinktur. Att krossa hästkastanjerna som hade torkat ett tag var inte det lättaste. Bitar av hästkastanj fick också dra i sprit ett par veckor.

Jag silade bort blommor, blomknoppar och bitar av hästkastanj och resultatet blev några flaskor röd och honungsfärgad tinktur. Vad ska jag ha tinkturerna för? Johannesört innehåller hypericin som gör tinkturen röd och har antidepressiv effekt. Traditionellt har johannesört används mot lätt nedstämdhet, lindrig oro och mot tillfälliga insomningsbesvär, läste jag på Shenet. Tinkturen kan även användas mot blåmärken och som sårmedel.

Nicholas Culpeper, engelsk botanist, sa på 1650-talet om johannesörtstinkturen "Mot melankoli och galenskap".

Kastanjetinkturen kan användas mot åderbråck och hemorrojder på grund av dess medicinska egenskaper, den normaliserar förhöjd kärlgenomsläpplighet. Ämnet aescin i hästkastanjen stärker kärlväggen, stabiliserar epitelvävnaden i kärlen och verkar anti-infammatoriskt.

Enligt folktron skyddades man mot reumatiska besvär genom att bära med sig en kastanj i fickan.

Hästar kan äta hästkastanj utan problem varav namnet. Hästkastanjer är giftiga för människor vid upprepad förtäring. Som med alla örtpreparat ska man dosera rätt och använda medlen på rätt sätt, i det här fallet 20 - 30 droppar i ett glas vatten eller utvärtes. Kastanjetinkturen kan blandas i salva och masseras i trötta fötter då den förbättrar blodflödet.