Natthiko levde 17 år som buddhistisk skogsmunk

Bild: Björn Lindeblad

"Björn Lindeblad i S:t Tomas kyrka den 27 januari kl. 19.00

Björn Lindeblad är meditationslärare och blev framröstad som Lyssnarnas sommarvärd 2012. Han berättar med humor och värme om sin väg från att som ung civilekonom mitt i karriären bryta upp för att bli thailändsk skogsmunk i 17 år." vallingby.forsamling@svenskakyrkan.se

Björn Lindeblad var en framgångsrik civilekonom när han en dag sa upp sig och blev skogsmunk i Thailand. Han lyssnade på sin inre röst och släppte taget om karriären, utan att ha plan B. Han levde utan pengar, i celibat tillsammans med andra västerländska munkar i djungeln. Han gick en runda dagligen med sin tiggarskål, och levde på allmosor. Han satt och försökte meditera, han fick namnet Natthiko av sin abbot. Natthiko betyder "Han som växer i visdom".

Björn eller om vi ska kalla honom Natthiko hade några ordspråk som han ville att vi skulle få höra. Vi var många som hade kommit för att lyssna på föredraget, S:t Tomas kyrka var full av folk i alla åldrar. Jag ville ta del av hans ovanliga livsöde och höra honom berätta med egna ord om sina val i livet.

                              Bild: www.athenas.se

Här är några av de visdomsorden Björn ville dela med sig:

"Lita på Allah men glöm inte att binda fast din kamel"

"Kunskapen är stolt över att den lärt så mycket. Visdomen är ödmjuk över att den inte vet mer."

William Cowper 1731-1800

"Förnuftet är en tjänare, intuitionen är en gåva. I vår kultur har vi gjort tjänaren till mästare och glömt gåvan."

Albert Einstein

Men går det att göra så, bara lämna allt och söka sig inåt? Ja, enligt Björn, bara man kommer ihåg att binda fast sin kamel. Ibland stängs dörrar i livet innan de nya dörrarna har öppnats, då gäller det att vila i tillit. Att våga släppa taget om det som finns, om det trygga och invanda, och ha tillit på livet.

När vi är närvarande vet vi vad vi ska göra, inte för att vi har en plan utan genom att vara i skeendet. I det magiska ögonblicket när vi möter livet när det händer, har vi ofta svaret och kan lita på vår inre vägledning. Men den inre rösten kan vara skrämmande ibland, den kräver att du ska göra en förändring i livet. Då hjälper det inte att säga, jag är för gammal för du är aldrig för gammal för att förändra ditt liv.

Men barnen ska lämnas på dagis och maten ska stå på bordet? När hinner man förändra sitt liv? Vardagens brus får den inre rösten att tystna, och vi tycker att det är konstigt att vi inte är lyckliga. Själen längtar efter någonting mer, själen vill ha näring. När vi går emot oss själva blir vi deprimerade, utbrända, sjuka. 

Kanske dags att ge den subtila inre rösten mer utrymme?