17-åriga Malala får Nobels fredspris

#Nobelpeaceprize

"17-åriga pakistaniern Malala Yousafzai  och den 60 år gamle indiske aktivisten Kailash Satyarthi får Nobels fredspris 2014. De båda får priset bland annat för deras kamp mot förtryck av barn och ungdomar och för barns rätt till utbildning, meddelar norska Nobelkommittén." www.svt.se

Jag är Malala

Jag har beundrat Malala och hennes kamp för flickors rätt till utbildning sen jag läste hennes bok Jag är Malala i våras. Vilken ära för denna modiga, blott 17-åriga tjej från Pakistan att få Nobels fredspris tillsammans med den 60 år gamle indiske aktivisten Kailash Satyrathi. 

I tacktalet tackade Malala sin pappa för att han inte klippte hennes vingar. Han gav Malala samma rättigheter och möjligheter som till hennes bröder, läser jag på DN. Av erfarenhet vet jag att det inte är så vanligt i pakistanska familjer. Jag själv har känt mig som en vingklippt fågel eller som en fjäril i koppel under mina år i Pakistan.

Jag hoppas att fredspriset för Indien och Pakistan lite närmare varandra, att de båda länderna kan känna samhörighet kring Nobels fredspris. Varför känner jag så mycket för Malala? Det känns att Malala är rösten för alla flickor jag träffade i Pakistan, för alla flickor som inte hade någon röst. Vi kvinnor och flickor tillbringade den största delen av våra liv innanför hemmets murar, skyddade från verkligheten och livet som pågick utanför.

Flickorna skulle stanna hemma efter skolan och hjälpa till i köket, rensa ärtor, skala vitlök och koka te med mjölk, dagarna i ända. Jag hittade en öppning, ett sätt att få gå utanför huset när jag anmälde mig till en sömnadskurs. I denna världsdel styrd av männen gick jag försynt, schalen över huvudet, med blicken riktad på marken den korta vägen till kurslokalen. 

Jag hittade livet, gemenskapen med kvinnorna och bit för bit föll muren av fördomar och språkförbistringar i små bitar. Jag träffade starka kvinnor också, de styrde på sitt sätt, innanför hemmet. Utanför, på gatorna, där fanns männens värld. Så separerade och olika var våra världar. 

Jag är glad för Malalas skull, jag är glad för hennes mod och styrka, jag är glad att hon har gjort sin röst hörd över hela världen. Malala, du är även min röst från de sex långa åren jag bodde i Pakistan. Då hade jag bara en liten röst som knappt hördes. Jag kom från ett annat land, jag var i underläge, jag förstod inte undertonerna. Det som hade varit självklart för mig var borta med vinden. Även om jag försökte gjorde jag inte mycket skillnad för flickorna, den mansdominerade kulturen höll dem i sitt järngrepp med jättens styrka.

Grattis till Nobels fredspris, Malala!