Mirka Laine från Finland designar nya, annorlunda smycken kombinerade av olika material. Namnet på hennes nya kollektion "Elämän Varjo" betyder Livets Skugga.
"Elämän Varjo
Koneiston tikittäessä
halu tuntea,
verisuonten virtaus iholla,
luut selkärangassa.
Kuoleman rakastuessa elämään."
I dikten skriver Mirka om lusten att känna blodådrornas flöde genom huden, benen i ryggraden medan döden förälskar sig i livet. Bloddroppar blandas med svarta ögonfransar, plötsligt blir livet och döden ett element, sammanfogat och sant. Denna unga konstnär är min systerdotter från de djupa skogarna och klara sjöarna i Östra Finland. Hon får inspiration från naturen som alltid finns närvarande.
Mirka verkar där hon föddes och gräver djupare och djupare, för att ge form åt den som är hon, innerst inne. Hon har aldrig åkt därifrån, utanför Finlands gränser men hennes plånbok har rest, fast utan henne.
När vi var i Finland förra sommaren la Mirka sin plånbok i fickan på sätet, i min sons bil när vi hade varit och köpt glass. Inte mer med det men när vi satt på båten som gungade på Ålands hav, fick vi sms "Min plånbok har rymt, stoppa den om ni kan!". Det var för sent, plånboken och hennes id-kort fick åka till Stockholm för en kort semester, för att återvända tillbaka som rekommenderat brev. Som tack fick jag en av Mirkas smycken i akrylplast från serien Layers.
Är det inte det alla konstnärer gör, utforskar livet, livets skugga, livets
essens medan döden förälskar sig i livet? Döden med sina skramlande ben tittar avundsjukt på konstnären som ger form åt sin inre värld, och bit för bit blir förälskad i livet. När kan dessa två element mötas? Är det bara inom litteraturen och konsten, eller är döden en del av livet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar