fredag 11 september 2015

Blått som havet i Grekland

Stranden Livadakia på Serifos
Ur min dagbok
2015-08-29, Serifos

En ny, blåsig dag på Serifos. Vågorna glittrar av solens strålar, strandmattan ligger på plats med hjälp av en bamsesten. Sandkornen far runt och piskar ryggen.

Jag samlar krafter på Serifos, från solen, vinden, vattnet och jorden. Efter frukost med grekisk yoghurt, banan, müsli, honung och kaffe på terrassen var jag redo att gå ut till stranden Livadakia. Bara några enstaka morgonpigga semesterfirare syns på den långa sandstranden. Två barn leker i en båt, en tjej gungar under ett Tamariskträd och jag sitter vid min sten och skriver upp min upplevelse om världen.

Jag tackar de fyra elementen varje dag. Jag tackar livet för möjligheten till denna resa, till alla resor jag har gjort och kommer att göra. Att tacka och känna tacksamhet är en del av uppgifterna i projektet "Att skapa det ultimata finansiella överflödet". Hypnosskivan "Att attrahera rikemdom" lyssnar jag på eftermiddagarna när jag vilar, efter dagen på stranden.

Idag har han sovmorgon. Jag gick upp kvart över åtta, gjorde mig i ordning och slank ut genom dörren. En ny härlig morgon. Det blåser fortfarande på Serifos men det gör inget för mig. Vinden ger svalka, vinden ruskar om mig och kräver mig att följa med.

Amorgos nästa år? Kanske. Jag köpte loukumi, sötsaker smaksatta med kanellikör från klostret på Amorgos. Ett tecken? Den här ön är fin, men Amorgos är något utöver det vanliga. Där finns en sällsam stämning, magi som vilar över ön som en osynlig drake.

Båtarna kommer och går, med vitt skum framför sig, och bakom sig. Konturerna av Sifnos syns svagt i fjärran genom soldiset. Grekland går i färgerna blått och vitt, blått som havet och vitt som vågornas skum. Jag gräver mina tår i den varma sanden.  Vinden torkar snabbt de salta vattendropparna från min hy efter doppet i havet. Till lunch åt jag dolmades, risfyllda vinblad med tsatsiki.

Dolmades
Ikväll ska vi ta bussen upp till Chora, byn högst uppe på bergstoppen. Jag dröjer kvar en stund till på stranden Livadakia och lyssnar på vinden sus och vågornas brus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar