Vi lägger till på den första ön, Kithnos. Kargt och brunbränt, vita sockerbitshus på sluttningarna. Ön doftar vilda örter. Vattnet närmast klipporna är grönt. Ön efter Kithnos heter Serifos, det var dit vi hade tänkt att åka först. Det blev Sifnos, en lite grönare ö, som vi valde till slut.
Sifnos stiger fram ur soldiset, först blek, blåaktig skugga som får färg och form ju närmare vi kommer. Bergen syns först, höga, otillgängliga med enstaka, ensamma kyrkor högt uppe på bergstopparna.
En halvnaken fiskare rensar gula nät ombord på en fiskebåt. Taxichauffören som kör oss till Vathi pekar på sevärdheter längs bergsvägarna som slingrar sig på sluttningarna, skola, golfklubb, kloster, busshållplats.
Ägaren till studion står på vändplanen där bilarna parkeras, med sin skottkärra och väntar på nya gäster. Vi drar resväskorna genom stranden, i sanden för det finns inga vägar i Vathi, bara en sandstrand.
Vattnet är välkomnande klart, underbart. Sanden på havsbotten skimrar. Jag ser skimmer, mitt resesällskap ser små, svarta fiskar.
29/8
Jag kände havsdoften, den fuktiga och salta luften, stiga upp från havet nedanför Xanthakis gästhus, komma gående längs den stenbelagda gången och oförskämt våldgästa oss genom att klättra upp via terrassen och in genom den öppna dörren.
Den saltsmakande havsdoften höll mig vaken under småtimmarna. Jag la händerna på hjärtat och på solar plexus, och bad tyst "Ge mig gudomlig vägledning och närvaro" istället för att be som Maria har lärt på Reikikursen "Ge mig Reiki, gudomligt beskydd och vägledning".
I den påkallade närvaron somnade jag om tills ljuset väckte mig.
Sanden glittrar idag med, både på stranden på havsbotten. Först tänkte jag att det kanske var mikroskopiska fiskfjäll som glimmade genom det kristallklara vattnet. Nu vet jag att det är små partiklar av mineraler som reflekterar solens strålar.
På vår morgonvandring längs den otillgängliga ravinen såg jag många stenar som glittrade på samma sätt. Jag plockade vild oregano och salvia längs stigen som fortsatte uppåt på ravinens botten. Några fjärilar fladdrade förbi som undrande, vad gör ni här?
Olivträdens silvergröna blad tecknade sig mot den blåa himlen, bakom stenmuren. Stenarna berättade om forna tider på Sifnos då det inte fanns vägar utan bara åsnestigar. Stenarna sa att jag behövde grunda mig med hjälp av stenkraft. De gav mig tillåtelse att plocka med mig några småstenar till Sverige. Stenarna innehåller inkapslad solljus, havets saltstänk och urgammal energi. De badande turisterna som kommer och går har inte kunnat rubba stenarnas grundande verkan.
Ta med dig litet solglitter till din halvtråkiga tillvaro, till den långa vintern, och minns denna dag när du omfamnades av havet, när du smektes av solen, när du gick barfota i vattenbrynet, betraktande glittrande sand på havsbotten.
Ta med dig denna stund, inkapsla solens värme, i en liten, vit sten. den kommer att alstra värme under de kommande, långa vintermånaderna.
Andas in havsluft, havsmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar