Energier

Vi kan känna närvaron på många olika sätt, genom att se inre bilder, genom att höra, genom att känna och genom att veta. Jag utforskar mitt sätt att känna osynliga energier. Igår träffade jag D för att gå igenom hur vi ska lägga upp programmet på vår Reikikurs. När vi var klara frågade jag D om hon kunde känna eller se mina vägledare.

Hon blundade i Stadsbibliotekets barnvagnsrum där vi satt. Plötsligt förändrades energin i rummet, den blev tätare, mer påtaglig. Den kändes stark och jag satt mitt i denna energi. Folk gick förbi, D slöt sina ögon och började prata.
- Jag ser en kvinna som håller en kristall i sin hand, hon skickar healing till dig...
- Hur ser hon ut, frågade jag.
- Hon sitter på en tron, jag ser lila färg...hon visar sig i profil, hon ser ut som en kvinnlig Buddha...

Jag slängde bananskalet i sopkorgen, vi gick ut förundrade över mötet med den starka energin. Någonstans inom mig kände jag tacksamhet för att jag hade känt närvaron. Inte sett, inte hört men känt, på mitt sätt. 

Ännu svårare är det att acceptera inre vetandet, att bara veta saker utan att veta hur. 

Vi gick tillsammans längs mörka gator till en meditation där vi fick tillgång till den nya Kristusenergin. Det låter ju väldigt flummigt men jag kände (igen) att någonting hände under kvällen. När vi avslutningsvis skulle aktivera energin hos varandra kände jag en ny sorts energi. 
- Den känns utomjordisk, sa jag.

Har jag blivit känsligare för energier nu när jag börjar släppa det här med det inre seendet? Vad ska vi göra med den nya Kristusenergin? Vi ska överföra den till andra, genom blick, ord eller beröring. Vi ska bära den som sanna ljusbärare.