Den andra träffen på örtagådskursen

Den 12 maj var det dags för den andra träffen på örtagårdskursen på örtagården vid Skogsbo Gård. Det var en vacker majkväll med fågelkvitter och gullvivor i full blom på sluttningen mot Mälaren. Vi grävde upp den femte rutan vilket tog tid och krafter.

Först skulle vi gräva upp de växter som skulle sparas, libbsticka, oregano, isop och malört. Nästan hela plätten var invaderad av oregano och med hänsyn till allt växande ville vi inte slå sönder plantorna utan grävde snällt upp dem och ställde vid sidan av örtagården. Några av oss sågade och målade plankor, för att snickra ihop kanter till våra odlingsrutor.

Örterna i pallkragar vattnades

Fikapaus

Det blev fint med kanter som ska hålla jorden på plats

Elvia hade med sig mynta till oss andra, jag planterade myntan i en kruka på balkongen. Jag räddade även två små plantor av rödbladig lyckoklöver, en oregano och en liten rot av libbsticka. Alla dessa örtbebisar får bo på balkongen. De växter som jag tog hem förra gången har börjat växa, jag har oregano, citronmeliss och citrontimjan på en balkonglåda tillsammans med ringblommor.

Den tama koltrasten hoppade runt och plockade upp feta maskar, som om hon vore en av oss. Vad säger Solöga i boken Djurens språk om koltrasten?

"Koltrast:Du kommer att upptäcka nya sidor hos dig själv. Min gåva till dig är förändring och förnyelse."

Nästa gång ska vi fylla på med nytt jord och börja plantera.

Den bortglömda örtagården

För två veckor sedan hade vi vår första träff i den bortglömda örtagården som ligger på Skogsbo Gård i Bromma. Jag har börjat på en örtagårdskurs där vi kommer att återskapa den gamla örtagården samt plantera många nya arter. Samlingen var inne i den vackra huvudbyggnaden på Skogsbo Gård, ett underbart hus med kristallkronor, kakelugnar och glasverandor.

Glasveranda med gammaldags pelargoner  

Vår lärare

Det här är vår örtagård, dessa torra jordplättar kommer vi att förvandla till en grön oas under den kommande sommaren med ledning av Anette, vår lärare. Vi delades i tre grupper, de starka, de mindre starka och de halta och lytta. Det var bara att greppa på en spade och börja gräva. Jorden var som sagt väldigt hård och torr. Det växte isop och timjan bland torrt gräs, och vi tog hand om alla örter som den andra gruppen bäddade i jord i pallkragar. Några körde jord med skottkärror till pallkragar, det var full aktivitet tills det började skymma. Vi fikade sittandes på muren och smörgåsarna har aldrig smakat så bra som efter arbetspasset på örtagården.

Den extrainsatta träffen i torsdags hoppade jag över på grund av dåligt väder, det kändes inte lockande att stå och gräva i regnet, dessutom var det kallt. Några överblivna plantor som jag tog hem och planterade i krukor på balkongen lever fortfarande. De har inte växt nämnvärt men de lever. Två pyttesmå smultron- eller jordgubbsplantor har fått var sitt grönt blad. Våren kommer tvekande som i Karin Boeys dikt.