Häxvandring på Söder

En vy på Söder

När jag såg evenemanget "Häxpromenad på Söder" på Facebook anmälde jag mig direkt.

"Kom med när jag guidar Häxpromenaden och berättar om kvinnorna som blev utpekade, var de bodde, vilka de var, vad de gjort och hur allt slutade i häxbränningen. Sköna skor då vi går på kullerstenar och upp och ned i backar....och glöm inte att ladda telefon/kamera....
Pris: 100:-/person. Förbokas!!!
Välkomna

Ps!! en liten varning....det är stora krafter och energier på denna vandring...det är inte ovanligt att några går in i de olyckliga kvinnornas själar och "blir" dessa kvinnor under olika etapper på promenaden...det är absolut ingenting farligt, men det kan hända att huvudvärk eller brännande hud uppstår några sekunder eller minuter...bara så att Ni vet....Ds!!"

Tove Barbrosdotter Buhe-Stam

High Priestess

Svartensgatan/Fiskargatan

Vandringen startade på Medborgarplatsen, och nästan direkt började jag känna rysningar längs ryggen. Nu när vi sakta går igenom gator där de häxanklagade kvinnorna bodde blir historien plötsligt levande. På Söder runt Katarina kyrka bodde både häxor och angivare under våren 1675 då häxjakten i Stockholm gick till masshysteri.

Det var då en 11-årig pojke, Johan Johansson Griis, senare kallad "Gävlepojken", kom till Stockholm för att bo hos sin släkting Johan Johansson Lind på Åsögatan. Gävlepojkens mor hade avrättats för trolldom, blodskam och dubbelt hor. Gävlepojken berättade historier om häxor som rövade bort barn på nätterna och pekade flera kvinnor i Katarina som häxor.

Vi ser vaktstugan där barnen hölls vakna om nätterna för att häxorna inte skulle kunna ta dem med sig till Blåkulla. Tove berättar om tre kvinnor som Gävlepojken angav som häxor, den första var Britta Sippel "Näslöskan", hennes man hade tappat näsan som följd av Syfilis, därav öknamnet. Brittas syster Anna Sippel Bråk som var gift med bagarmästaren Bråk och deras väninna Anna Måsdotter "Vipp-upp-med-näsan" blev också utsatta för anklagelser. Anna Månsdotter ansågs vara högfärdig, hon gick i fina klänningar och kallades för "Djävulens drottning". Anna Sippel mixtrade med häxbrydger i bagarboden, ingen trodde på henne när hon berättade att hon gjorde örtmediciner av ingredienser köpta på apoteket.

Katarina kyrkogård

Vi går igenom Katarina kyrkogård och får veta att områden nordväst om kyrkor är enligt folktro platser för onda makter. Kvarteret Häcklefjäll nordväst om Katarina kyrka var häxornas samlingsplats inför färden till Blåkulla enligt dessa barnvittnen som såg häxor flyga över Stockholm. Gävlepojken tillsammans med Myrapigorna och deras vän Lisbeth Carlsdotter vävde vidare på historier och skrämde fler och fler barn.

Det hela slutade med att Britta Sippel, Anna Sippel och Anna Månsdotter avrättades på galgbacken på Stigberget den 29 april 1676. I maj avrättades två flickor som hade angivit sig själva som häxor. I juli dömdes Rumpare-Malin och Tysk-Anna till döden, utpekade som häxor av sina egna barn. Rumpare-Malin var den enda kvinna i Sverige som brändes levande, som straff för att hon vägrade att erkänna.

Sista Styverns Trappor

Vi går upp på Sista Styverns Trappor, upp mot bålberget och galgberget. I en liten trädgård står vi i en cirkel, hand i hand och låter alla anklagelser, all negativ energi brinna ner i en osynlig bål mitt i cirkeln. Några avviker, några följer med mot Slussen till Stadsmuseet där vi stannar och känner in energier igen. I Stadsmuseets (dåvarande Södra Stadshuset) källare fängslades flera av kvinnorna och det blir återigen tungt att andas för flera av oss.

Men vad hände med Gävlepojken, Myrapigorna och deras vän Lisbeth Carlsdotter? Gävlepojken avrättades bara 12 år gammal. Myrapigorna och Lisbeth Carlsdotter avrättades på Hötorget den 20 december 1676. Någonstans på Katarina kyrkogård ligger kvarlevorna av den ivrigaste angiverskan Lisbeth Carlsdotter, hennes mor fick hjälp av kaplanen att i hemlighet begrava sin dotter i vigd jord.

Stockholm i siluett

Jag vill tacka livet

Sare Roma

Första kvällen på Stockholm Folk Festival, den 7 augusti, hyllade de fem nationella minoriteterna i Sverige, samer, romer, tornedalingar, sverigefinnar och judar. Kvällen var den sista av 5 Folk festival, de två första kvällarna var i Kungsträdgården, den här gången var vi i Hesselby slott. Den romska gruppen Sare Roma var först på scen med traditionell musik och dans. Som alltid när jag hör den romska nationalsången "gelem gelem", som betyder "jag har vandrat" känner jag ett hugg i hjärtat. Kanske tillhörde jag den romska folkgruppen i något tidigare liv?

Sofia Jannok

Sofia Jannok, svensk-samisk artist som är född i Gällivare, överraskade med sitt budskap, både genom orden och musiken. Sofia Jannok berättade att det var förbjudet för hennes mormor att jojka, men att hon idag får betalt för att jojka på en allmän plats. Det kändes som seger för henne och alla ursprungsbefolkningar.

Urkraft från Sápmi

När Sofia Jannok berättade om fjällen, om vidderna och om den aggressiva gruvexploateringen som hotar att slå ut naturen blev det som jag har läst i tidningarna plötsligt levande. Att bevara naturen för de kommande generationerna måste vara vår allas sak, det berör ju oss alla i allra högsta grad eller hur? Hennes senaste skiva heter ÁHPI (wide as oceans).

Arja Saijonmaa

Sist på scen var Arja Saijonmaa, i en lång, vit klänning och en röd ros i handen gled hon fram som den stora artist hon är. Hon började med en finsk tango "Kotkan ruusu" som hon sjöng på finska och på svenska mot slutet. Den bekanta texten "Taas Kotkan ruusu oottaa poimijaa" förflyttade mig långt tillbaka i tiden till en finsk dansbana vid en sjö, till tangon jag har hört hundratals gånger.

Det som gjorde det största intrycket på mig var kvällens sista låt "Jag vill tacka livet". (Violeta Parra "Gracias a la vida"). Jag har alltid gillat sången men kände inte till bakgrunden till låten tidigare. Violeta Parra var chilensk folksångerska och konstnär som spelade in Gracias a la vida som tack till livet innan hon begick självmord 1967, 49 år gammal.

Jag vill tacka livet

Jag vill tacka livet (Gracias a la vida)

(Violeta Parra)

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav min två ögon
och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja
det svarta från det vita
och högt där uppe
himlens mantel strödd med stjärnor.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig hörseln
som i all sin vidhet
fångar natten och dagen,
syrsor och små fåglar,
turbiner, hammare, ett hundskall
och ett ösregn
och röstens ömhet hos den jag älskar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig ljudet
och hela alfabetet
så att jag fick orden
för tankarna jag tänker,
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ ska vandra.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig lång vandring
för så trötta fötter
genom djupa vatten,
jag gick genom städer,
över stränder, berg, öknar och på stäppland
hem till ditt hus och dina gröna ängar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig ett hjärta
som i grunden darrar
när jag ser på frukten
av det hjärnan skapar,
och det goda långt borta från det onda
när jag ser in i dina klara ögon.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig skrattet,
det har gett mig smärtan
så att jag kan skilja lycka ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger
och mina sånger som är era sånger
och alla sånger som är samma sånger.

5 FOLK FESTIVAL

5 Folk festival lyfter fram Sveriges fem nationella minoriteter med musik, sång och dans. Samer, sverigefinnar, romer, tornedalingar och judar står i centrum och du kan höra bland andra Arja Saijonmaa, Sofia Jannok, Jord, Sare Roma och Anne Kalmering. Den 7 augusti kan du uppleva denna folk- och världsmusikfest i slottsparken till Hesselby slott, som inledande startskottskväll för Stockholm Folk Festival. Dessutom fri entré!

Vilka är Sveriges fem nationella minoriteter? 1999 fick 5 folk minoritetsstatus i Sverige och de fem minoriteterna är samer, sverigefinnar, romer, tornedalingar och judar. Den 10 juli hade 5 Folk festival den första festkvällen i Kungsträdgården, då var jag där och lyssnade på Svarta Safirer. 

Jag var fascinerad av romer som barn, och av romska kvinnornas färgstarka spetsblusar och långa, svarta kjolar. Deras sätt att leva var så annorlunda än vårt, och jag kände på något konstigt vis samhörighet med dem. Som femåring berättade jag till min mamma att jag skulle gifta mig med en zigenare. Hon blev inte överlycklig över mitt val av min blivande man. Det blev inte riktigt så men jag gillar fortfarande att lyssna på romsk musik. Imorgon kl. 17.00 uppträder Sare Roma i Hesselby slott, och Arja Saijonmaa senare på kvällen.

5 Folk festival i Kungsträdgården

Dansglädje på 5 Folk festival den 10 juli

I detta avslut finner jag min början

Bild: http://www.bergmanvoice.com

Finns det finare sätt att avsluta året än att gå till Katarina kyrka och delta i Nyårstoning med Marie Bergman?
"I detta avslut finner jag min början" sa Marie Bergman och tog ton, hjärttonen, samtidigt som vi vände oss mot de olika väderstrecken.

Söder, sol, solljuset strålade in genom de höga fönstren fast det hade regnat på morgonen. Tonerna, toningen öppnade upp för det nya, spännande, ljusa som finns framför oss. Nelson Mandela fanns närvarande i orden, i dikterna, i periferin. Världstonen, kärlekstonen ljudade i Katarina kyrka denna allra sista dag, år 2013.

Jag kände att jag var på rätt plats, vid rätt tillfälle som alltid när jag deltar i evenemang som får mig att känna levande. Jag, tillsammans med andra människor, gick runt i kyrkan och gjorde oss redo att blicka mot det nya året som finns några timmar bort, som ett barn som väntar på att få födas.



Dikten, tryckt på kortet, skriven av Stefan Gunnarsson, fann jag på bänkraden. Marie Bergman hade lagt några dikter som Nyårsgåva på bänkarna, att ta med sig hem. Läs mer på http://stefangunnarsson.se/blogg/

Vill du också gå på toning i Katarina kyrka, läs mer på http://www.bergmanvoice.com/