Jag är på väg mot dig med stormsteg

Desert Rose

Intuitionen talar till oss genom inre bilder och ord som kommer från ingenstans.

- Har det hänt något sen sist, frågade jag min son.

- Nej, det har varit lugnt förutom att någon väckte mig på natten igen...det var som om någon ropade på mig. Förresten såg jag henne igen, tjejen från meditationen, hon som la sin hand mot min kind. Jag var med mina kompisar och då plötsligt såg jag henne i mitt huvud, hon hade svart klänning och svarta stövlar men jag kunde inte se ansiktet.
- Hur vet du att det var hon?
- Jag kände värmen, det var samma känsla, samma energi. Hon sa att hon är på väg mot mig med stormsteg.

Han uppfattar de subtila signalerna som intuitionen skickar till honom, eller är det hans andliga guide eller högre jag som talar genom dessa snabba, diffusa bilder? Ibland hör jag en liten röst inom mig, så liten att den är knappt hörbar, mitt i vardagens brus. Den lilla rösten har alltid rätt men jag har alltför sällan tid att lyssna. Jag lever i ett ekorrhjul av stress och deadlines, jobb och aktiviteter, böcker som ska läsas så jag har knappt tid att sova.

Bild: Fyrklöver

Har jag inget annat val? Hur skulle det kunna vara om jag stannade upp och började göra det jag innerst inne vill? Jag skulle åka till Indien i två månader i januari och februari, om jag fick välja. Efter resan skulle jag söka något tillfälligt jobb på halvtid, och ägna resten av tiden åt örtpedagogutbildningen.

På intuitionscirkeln fick vi skriva en fråga på en papperslapp och lägga lappen i ett kuvert. Den som skulle tolka fick hålla kuvertet mellan sina händer och känna in energin. Jag fick till mig ord och meningar som inte var direkta svar på frågan, utan snarare bekräftelse att personen var på rätt väg, men det avgörande beslutet fick hon göra själv.

Det var samma sak för mig, jag fick små hintar att jag kommer att nå det jag vill ha, men inte när och hur. Jag måste själv besluta vad jag vill göra. Om jag ska vara ärlig mot mig själv känns inte energin på jobbet på topp utan snarare det flyter en ström av osäkerhet och nästan obehagliga underströmmar runt omkring oss. Det känns som om jag och många andra vibrerar inte i samklang med företagets värderingar.

- Be ärkeängeln Mikael att visa dig ditt nästa steg, sa Annica, kursledaren.

Undrar om ärkeängeln Mikael med sitt svärd av ljus hör mina tankar? Jag tänder ett ljus och ställer frågan till min intuition, till mitt högre jag och till ärkeängeln Mikael och ber att få se mitt nästa steg klart och tydligt. Nu är det bara vänta på svar, det kanske är en mening från reklamen i tunnelbanan, några ord från en låt eller en knappt hörbar inre röst som är svaret.

Jag tänder ett ljus och väntar på svar från min intuition

Kristallen som strålar ljus

Min son har en gåva fast han inte är medveten om den. Han avfärdar sin gåva, att kunna kanalisera budskap från sitt högre jag, från sina andliga vägledare. När vi möts frågar jag honom om han vill meditera tillsammans med mig eller om han vill försöka kanalisera. Det har vi gjort ibland i skogen, sittande på en klippa, till fåglarnas läten.

Sist såg han bruna läderskor, handsydda, som jag hade på mig, och en rödblommig kjol. Var det glimtar från ett tidigare liv? Varför skulle jag annars ha på mig handsydda, grova läderskor? Idag såg han rosa tygskor, broderade med speglar.

- Lyssna på ditt inre, följ den starkaste impulsen, låt den växa...fyll ditt hjärta med hopp och tilltro, våga. Något fantastiskt väntar på dig på andra sidan jorden, du kommer att känna dig hemma där. Du kommer att omges av många kvinnor och barn, du kommer att lära dom något och dom kommer att lära dig något, ni ska skapa någonting tillsammans. Be solen om dess strålar, hylla vattnet och livet, skapa, sprid ljus, ge dig ut på din resa. Jag ser en dal mellan bergen, jag ser groddar, du ska odla någonting där. Vargen följer med dig på din resa, örnen vakar över dig. Det är nästan som om att den här resan kallar på dig. Ta med dig vita kläder...

Han ser en indigoblå kristall som strålar ljus, som sjunker in i hans hjärtchakra. Kristallen har tidigare funnits på hans tredje öga, på pannchakrat. Han hör ordet indigo men han förstår inte vad kristallen vill säga, den bara strålar ljus.

- Det var inget, jag kan inte, säger han och öppnar sina ögon.

Jag funderar över de rosa tygskorna, broderade med små speglar. Kommer jag att hitta skorna i min framtid, på en resa som kallar på mig? Kommer jag att våga?

Energier

Vi kan känna närvaron på många olika sätt, genom att se inre bilder, genom att höra, genom att känna och genom att veta. Jag utforskar mitt sätt att känna osynliga energier. Igår träffade jag D för att gå igenom hur vi ska lägga upp programmet på vår Reikikurs. När vi var klara frågade jag D om hon kunde känna eller se mina vägledare.

Hon blundade i Stadsbibliotekets barnvagnsrum där vi satt. Plötsligt förändrades energin i rummet, den blev tätare, mer påtaglig. Den kändes stark och jag satt mitt i denna energi. Folk gick förbi, D slöt sina ögon och började prata.
- Jag ser en kvinna som håller en kristall i sin hand, hon skickar healing till dig...
- Hur ser hon ut, frågade jag.
- Hon sitter på en tron, jag ser lila färg...hon visar sig i profil, hon ser ut som en kvinnlig Buddha...

Jag slängde bananskalet i sopkorgen, vi gick ut förundrade över mötet med den starka energin. Någonstans inom mig kände jag tacksamhet för att jag hade känt närvaron. Inte sett, inte hört men känt, på mitt sätt. 

Ännu svårare är det att acceptera inre vetandet, att bara veta saker utan att veta hur. 

Vi gick tillsammans längs mörka gator till en meditation där vi fick tillgång till den nya Kristusenergin. Det låter ju väldigt flummigt men jag kände (igen) att någonting hände under kvällen. När vi avslutningsvis skulle aktivera energin hos varandra kände jag en ny sorts energi. 
- Den känns utomjordisk, sa jag.

Har jag blivit känsligare för energier nu när jag börjar släppa det här med det inre seendet? Vad ska vi göra med den nya Kristusenergin? Vi ska överföra den till andra, genom blick, ord eller beröring. Vi ska bära den som sanna ljusbärare.