Sorgen har sin tid

Vi möts av sorgen, var och en av oss, i tur och ordning. Det går inte att väja eller slippa undan, för någon dag du minst anar det slår sorgen dig med sin fulla styrka. Det är som ett slag in i själen, med en vass kniv. Du flämtar. Du ber om nåd. Du stålsätter dig. Du ignorerar den. Ingenting hjälper. Absolut ingenting. Du måste ta dig igenom processen, du måste ge dig tid för att sörja. 

Jag har fått dessa knivslag av sorgen flera gånger i mitt liv. Vissa knivsegg har varit vassare än andra. Vissa är så privata och hemliga att jag vill behålla dessa slag för mig själv. Den senaste sorgen var när min mamma gick bort förra året. Hon var gammal, hon hade precis fyllt 90 år men hon var min mamma. Bara tanken av henne får mina ögon att tåras, igen. Jag trodde att jag hade kommit över sorgen men så fort jag tittar på bilderna från begravningen eller tänker på henne, blir jag ledsen. Jag kan inte rå över mina känslor, jag bor i den här kroppen och är människa med känslor.

Jag vet mycket väl att hon inte bor i graven utan har gått till andra sidan, till ljuset. När jag tänker på henne kommer hon till mig i mina drömmar och är full av liv. Hon grejar och bakar, hon ser välmående ut, hon lever fast i en annan dimension. 

När jag såg följande annons av Svenska Kyrkan om en föreläsning Sorgen har sin tid, bestämde jag mig för att gå dit och lyssna. "Sorgen har sin tid. Lilian Pohlkamp, leg. psykoterapeut och leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, föreläser och leder ett samtal om sorgen och dess uttryck."

Det var många som hade kommit till föreläsningen igår, mest kvinnor. Är vi kvinnor mer benägna att bearbeta våra känslor än män? Jag har själv upplevt sorgens olika faser, från chock, overklighetskänsla och känslolöshet till insikt och reaktion som kommer mycket senare. I början när man drabbas av en förlust registrerar man allt noggrant men det går inte att ta in händelsen. Personen lever i en bubbla, skyddad, utan att känna någonting. 

Vad är sorg för något?

• Sorg är en naturlig del av livet.
• Sorgen kommer upp till ytan till och från, i vågor.
• Ny sorg väcker gammal sorg.
• Varje gång man blir på nytt konfronterad med sorgen får man nya insikter.
• Livet och döden hör ihop. 
• Sorg är priset man får betala för kärleken.

Sorgens uppgifter

1. Förstå vad som har hänt på ett djupare plan.
2. Tillåta sig känna sorgens alla känslor.
3. Lära sig nya saker, lära sig hantera svåra saker.
4. Vända sig mot framtiden. Hur vill jag använda min livsenergi? Nyorientering.

Lilian Pohlkamp berättade om Stroebes pendlingsmodell för sorgbearbetning. Istället för att göra framsteg på vår väg från sorgen pendlar vi fram och tillbaka mellan sorgeläget och nyorienteringsläget.

Ingen orkar sörja hela tiden, då kan en dansklass vara en välbehövlig paus i sörjandet. Att göra nya saker är en väg mot livet. Det kan jag känna igen, jag började med helt nya saker efter att jag hade drabbats av sorg, helt omedvetet. Jag visste ingenting om sorgbearbetning och hade inte heller ork eller kraft att söka hjälp. Sorgen har olika ansikten, var och en sörjer på sitt sätt. Jag känner mig ödmjuk inför sorgen, den har så stark kraft. Ibland slumrar den till, ibland vaknar den som en ilsken hund och går till attack. 

Vi behöver ha acceptans om att vi inte kan ha kontroll över livet, och insikt om att vi är sårbara.
Vi är trots allt människor och inga stenar.