Den vita ormen

Tidigare liv av Camilla Hosenfeld

Vi lyssnade på  Tidigare liv-meditation av Camilla Hosenfeld, jag och min son. Hans mobil ringde förtvivlat i köket och papegojan skrek hjärtskärande. Från att ha varit väldigt långt borta, djupt avslappnad kom jag tillbaka till ytan, tillbaka till mitt medvetna jag.

Jag kom till ljuspelaren, berättade min son efteråt, då fick jag vingar, som en fågel eller som en ängel. 

Bild: http://seerpathways.files.wordpress.com

- Var du en ängel, frågade jag.
- Nej, jag hade människokropp, bruna, knälånga läderstövlar och ljusa kläder.
- Men du hade vingar?
- Ja, jag svävade i luften och landade på en bergstopp, vingarna försvann och jag gick runt och tittade på landskapet. Det var ett torrt landskap, bruna klippor och öken nedanför berget. Jag gick och samlade ved och kvistar för att tända en eld. Jag tänkte ta tändaren från fickan men jag hade ingen tändare. Så jag tände elden med mina händer, jag höll bara händerna på båda sidorna av vedhögen en stund.

Han beskriver brasan som börjar brinna, lågorna blir högre och högre, toppen av lågorna är blåa. Det finns ett litet hål i marken, en liten mask tittar ut genom hålet och förvandlas till en svart orm. Den slingrar sig närmare brasan och sätter sig på hans vänstra sida.

Ormen sträcker sig mot elden och börjar dansa, som en kobra.

Han rör på sin hand, då biter ormen honom hårt i handen. Den svarta ormen blir vit efter att den har bitit honom, vit som en fågelvinge och ormens tunga glänser som silver. Han dör inte av ormbettet fast i meditationen skulle vi ha gått till dödsögonblicket i det livet.

Han fortsätter att sitta på en brun bergstopp, vid en brasa, tillsammans med den vita ormen som har en silverfärgad tunga. Han ser en tatuering på sin arm, en liggande halvmåne och en fyrkant, som ett fönster, på mörkt botten. Halvmånen flyttar sig plötsligt och placerar sig spegelvänt på hans arm.

Jag ber honom att sluta sina ögon och försöka få mer information.
- Jag flyger och den vita ormen är med mig, mina vingar är vita och ormen sitter på min vänstra axel.

Klokormen av Ewalena Berg

Årtalet var 1369, säger han efteråt, men jag vet inte vilket land det var.

Vad ville ormen säga? 
Enligt boken "Djurens språk" av Carina Solöga Högman säger kopparormen: "Du har gåvan att se in i det förflutna och i framtiden. Din gåva är tidlöshet."

Ormen förknippas också med helandet, upplysning och transformation.

Regnbågsormen av Ewalena Berg

Vi är olika, han ser ormar, jag skriver om ormar och Ewalena Berg målar helt fantastiska ormar. Hennes tavlor kan man köpa på Adartis. Symboliken är gemensam men vi närmar den från olika vinklar.

Jag tänker på den blåa vargen som var först svart, sen vit och till sist blå. Ormen var också först svart men den blev vit som en fågelvinge efter att ha bitit honom. Svart och vitt, kvinnligt och manligt, yin och yang, ljus och mörker, är alla dessa olika aspekter av oss själva, som vi tvingas att konfrontera i meditationer?