Tillit i Tel Aviv

Jerusalem/Tel Aviv 2013-12-14
Tidigt på morgonen, direkt efter frukosten, gick vi in genom Herodes Porten, mot Klippmoskén och Tempelberget. Den gyllene kupolen är symbol för Jerusalem och det var därifrån profeten Mohammed tog sats och flög till himlen tillsammans med Ärkeängeln Gabriel på sina nattliga turer. 

Vakterna vid klagomuren, där träbron till moskéområdet börjar, släppte inte in oss. Tempelberget var stängt idag.  Att gå i den tjocka snösörjan bland apelsinskal och sopor som låg på gatorna, var inte lätt. Vi mötte turistgrupper med stora, tjocka plastkassar runt skorna, med texten "Jerusalem Hotel". Våra tunna, israeliska plastpåsar började gå sönder. Tack och lov snöar det inte idag men det är mer vatten på gatorna än igår.

Vi vandrar längs Via Dolorosa igen, mot den Heliga Gravens kyrka som ligger på platsen där Golgata låg. Inne i kyrkan kan man se en bit av stenen, Golgata, där Jesus korsfästes. I förrgår missade vi att gå in i Jesus gravkapell som är byggd på platsen där grottan han begravdes i låg, innan änglarna rullade bort stenen från dörröppningen.

Energin i kapellet är stark, den flödar upp och ner genom mig. Från himlen och till jorden, och tillbaka till himlen. Jag finns mitt i brytpunkten, med mina blöta fötter, insjunken i min kropp. Så många böner har betts i det här kapellet, i den här kyrkan, av så många pilgrimer genom åren, genom årtusenden.

Vi dricker te med mynta vid en gränd och får betala 60 shekel, nästan 120 kr för två små glas te, det känns som ett rån. Något jag inte kommer att sakna är Jerusalems köpmän, de vet hur man ska sälja och hur man ska ta betalt. Inte undra på att Jesus välte myntväxlarnas bord och stånden där man sålde duvor när han red till Jerusalem. Testället ligger inte precis i ett tempel men inte långt därifrån, bara några stenkast från den heliga kyrkan.

Vi ska dela taxi med ett ungerskt par, till Tel Aviv, som är nästa punkt på vår resa. Idag när vi ska lämna Jerusalem, skiner solen från en ljusblå himmel. Snön ligger vit och tjock över de muslimska gravstenarna. Om du någonsin tänker åka till Jerusalem och det är risk för regn, ta med gummistövlar. Taxin ska komma halv tolv, vi sitter i receptionen med våra väskor och väntar.
- No taxi, säger killen i receptionen och flinar. The road to Tel Aviv is closed.
- Men vi åkte till Betlehem igår, försöker jag.
- No taxi, upprepar killen.

Vi bestämmer oss att gå ut och komma tillbaka vid klockan ett, för att se om motorvägen har öppnats. Salah ad Din gatan ligger öde bland snödrivor och vattnet som stiger. Inte en enda öppen restaurang eller café, bara stängda affärer. Beror det på Shabbaten, judarnas helg? Vi går med våra ankfötter av trasiga plastpåsar upp till Jerusalem Pilgrims Hotel, och sätter oss på sofforna. 
- Köket är stängt, säger servitören när jag beställer en tonfisksmörgås.

Vi blir inte förvånade, vi har mötts av stängda dörrar och vägar dagligen under den här resan. Reiki och Ärkeängel Mikael har fått jobba för fullt för att vi ska klara av alla oväntade situationer och påfrestningar. Efter en lång väntan får vi två toast med ost till lunch, bättre än ingenting. Tillbaka på hotellet möts vi av samma budskap, det finns ingen möjlighet att ta sig till Tel Aviv, polisen har stängt av vägen. Vi sitter och väntar, vi och det försynta ungerska paret. Killen i receptionen ringer till olika taxibolag, en vill ha 800 shekel för att köra oss till Tel Aviv, via småvägar. Vi tackar nej.

Fyra italienare kommer in och hämtar sina resväskor.
- Ska ni till Tel Aviv, frågar ungraren.
- Ja, till flygplatsen.
- Hur, frågar jag.
- Med taxi...
- There is no taxi, svarar alla i kör.

Ungraren kommer med ett förslag, vi är åtta personer och betalar 100 shekel var, då kan vi dela en servicetaxi. Först vill föraren ha 150 shekel per person men plötsligt blir det grönt, taxin är där efter fem minuter. Vägen har öppnats, vi kör genom motorvägen till Ben Gurion flygplatsen, där italienarna stiger av och vinkar till oss. Taxichauffören kör mot Tel Aviv, till Allenby Street 6 där vi ska bo på Liber Sea Shore Suites.















Hotellet ligger intill stranden, jag ser palmer och en ljusblå himmel. Vi river av plastpåsarna runt skorna och slänger dom i papperskorgen utanför hotellet. 

- Kommer ni från Jerusalem, frågar receptionisten. Hur lyckades ni att komma därifrån?
- Med taxi.
- Vad betalade ni? 
- För mycket, 100 shekel per person och vi var åtta i bilen.
- Det är alldeles för mycket, nu behöver han inte jobba på en vecka, 24 shekel är ett normalt pris för oss, upplyser den trevliga killen i receptionen.

Det är som att komma till himmelriket, det finns ingen snö, inget vatten på gatorna. Vi kan duscha med varmt vatten. Vi har värme. På sängen ligger två vinglas och en liten flaska rödvin. På en bar i närheten träffar vi det ungerska paret igen, av en slump. Dessa märkliga möten mellan människor av en orsak, okänd för de berörda. I en hebreisk tidning finns bilder från Jerusalem, vi gissar att det står "Snökaos i Jerusalem". 

Imorgon fortsätter resan till Ben Gurion flygplatsen, till den rigorösa säkerhetskontrollen. Jag tittar på mina fotavtryck i den fina sanden, på stranden i Tel Aviv och befinner mig vid den här resans slutpunkt, nästan. Det som finns kvar är utmaningen att ta sig till flygplatsen, med tanke på hur resan har varit kommer vi förmodligen att mötas av inställda tåg och vägar. Det känns som ett normalt tillstånd, den här resan har lärt mig att lita på min egen förmåga att lösa problem, att lita på min intuition, att lita på änglarnas hjälp, att ha tillit, tillit till livet.