Snöstorm i Jerusalem

Jerusalem 2013-12-12
Efter en regnig eftermiddag på Via Dolorosa vaknar vi till ett vitt Jerusalem. Det snöar över den muslimska begravningsplatsen som ligger bakom hotell Rivoli. Efter en stunds traskande i snöovädret börjar jag vänja mig vid väderförhållanden. Jag går på Via Dolorosa med blöta skor, huvan över huvudet, stora snöflingor fallande på mina ögonfransar.

Kristus gick här barfota, dragandes en tung träkors över axeln. Han föll flera gånger längs vägen. Jag kan uppfatta kvinnornas känslor när de torkade av svetten på hans panna. Deras steg ekar på Jerusalems gränder. Deras tårar finns inkapslade på stenarna jag går över. En gammal man visade platsen där romerska soldater kastade tärning över hans kläder, konturerna av spelplanen fanns ristade på golvet. Energin var kall, uråldrig, stum som en vägg.

Jag la händerna på stenen, på platsen där Kristus kropp sveptes efter hans död. Det är inte längre samma sten, men platsen, den Heliga Gravens kyrka i Jerusalem är densamma efter 2 000 år av lidande. Lidandet finns inpräglad i murarna som omger gamla stan. Snön som faller över Jerusalem, vit och oskyldig, kommer med helande och renande energier. Som om Universum vill täcka över allt det gamla med nya, ljusare energier. Ljuset har kommit till Jerusalem i form av snö.

Som syndafloden rinner vattnet, av smält snö, genom Jerusalems otaliga trappor och hemlighetsfulla gränder. Dyngsura glimtar vi en eld på en mörk gränd.
- Vill ni ha te med färsk mynta, frågar mannen vid en samovar.

Han gör plats för oss runt elden. De som sitter där makar på sig och gör ringen runt elden större. Sådan är är palestinsk gästfrihet, alla får plast i värmen. En fransk kvinna sitter barfota, hennes blöta strumpor hänger på tork, på en stock vid elden. Alla sipprar på myntate med färska, gröna blad flytande i glasen.

Vi har hittat Jerusalems hjärta där det brinner en evig eld. Vi sitter i mitten, där nuet blandas med historia. Israeliska soldater i full mundering passerar på gatan längre bort. Vi sitter inne i en arkad, i dunklet där gnistor slår i den fuktiga luften och ritar kodord med eldbokstäver på väggarna.

När vi går lägger de en bit bröd i våra händer, vi bryter brödet för oss och mänskligheten. Vi bryter brödet för den heliga staden. Vi bryter brödet för de som inte har något bröd att bryta av.

Efter en lång marsch genom snöslaskiga gator, genom stora vattenpölar, genom hala stenbeläggningar når vi fram till hotell Rivoli, i närheten av Herodes Port. Vi lånar hårtork från receptionen och blåser våra jackor och skor, om inte torra, lite torrare än genomblöta. Jag lovar för mig själv att ta med gummistövlar på nästa resa, om det finns risk för regn. Jag tog av de blöta jeansen och klädde mig i dubbla leggings och svart kjol. På fötterna torra gympaskor var jag redo för en ny vandring genom gamla stans gränder, och snön, den föll på oss. Vi gick i mörkret längs mörka gränder, här och där brann en ensam brasa.