Vem är Malala?

När jag skulle lämna tillbaka några filmer på biblioteket lånade jag den här boken om Malala, flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna.

"MALALA YOUSAFZAI

Pakistanska Malala Yousafzai, född 1997, blev känd för sin aktivism för flickors rättigheter i sin hembygd, där talibaner tidvis förbjudit flickor att gå i skolan.

Den 9 oktober 2012 sköts hon i huvudet när en hennes skolbuss attackerades av beväpnade talibaner, och skadades allvarligt. En annan flicka dog och flera skadades vid attacken."

källa: www.svt.se

När jag läser boken får jag en annan syn på Pakistan, jag får se bakom nyheterna och ser det som sker med egna ögon, med Malalas ögon. Jag har varit där, jag har bott där och ändå har jag varit avskärmad från verkligheten. Det hände mycket i periferin, men det kändes långt borta, utanför min trygghetszon. Jag bodde i ett hus, innanför murarna i min lilla värld som bestod av familjen.

Dammet fanns ute på gatorna, dammet låg som ett åskmoln framför solen och på nätterna hördes skottlossning från fjärran byar. De vita jasminblommorna doftade underbart, kolibrin balanserade i luften medan den sög nektar ur blommorna, flockar av gröna papegojor flög över staden. Alla dagar var soliga dagar. En gång fastnade en vit drake av silkespapper på kråkans bakben, den flög över taken med en fladdrande, trasig drake bakom sig i skymningen. Ödlorna la ägg mellan bladen av min enda roman. Hunden tuggade sönder min urdu-engelska ordbok.

Allt det hemska fanns under ytan, utom räckhåll för mig. Ibland läste jag om det i tidningen, om kvinnor som hade fått syra slängt i ansiktet av släktingar, om en flicka som hade tagit sitt liv natten innan bröllopet med en äldre man. Solen sög musten ur mig. Jag klädde mig i färgglada shalwar kameez, jag täckte mitt huvud med dupattan när jag gick till bazaren. Den Pakistan som Malala beskriver fanns där hela tiden fast jag inte såg den. De hotfulla talibanerna som förstörde urgamla Buddha-statyer i Swatdalen fanns där ute, med sina gevär.

Buddha-statyn  i Swatdalen förstördes av talibanerna 

Malala var modig och stark, hon täckte inte sitt ansikte med slöjan när hon sprang till skolbussen. Hon gav sin röst till alla andra flickor i Swatdalen, i hela Pakistan. Hon blev dotter av Pakistan när hon blev skjuten i ansiktet på nära håll av talibanerna, i skolbussen. Hon insåg att det talibanerna gjorde mot henne blev hennes seger, hela världen fick veta vem Malala är. 

Hon skadades allvarligt, svävade i livsfara men räddades mirakulöst. Den pakistanska armén och regeringen gav efter överläggningar sitt tillstånd att förflytta henne till Queen Elisabeth sjukhuset i Birmingham, i Storbritannien. 

Malala höll tal på FN i New York på sin sextonårsdag, hon är rösten av alla flickor som kämpar för rätten till utbildning. Efter talet sa hennes pappa att nu har du blivit hela världens dotter. Hon som hade bett till Gud om att få växa ett par centimeter till, att bli lite längre blev så stor att hon inte kunde mäta sig själv. Malala ger mod, hon är mod. Malala fortsätter sin kamp för att alla världens flickor och pojkar ska få möjlighet till utbildning genom The Malala Fund och drömmer om att en dag kunna återvända till Swatdalen i Pakistan.

Swatdalen i Pakistan