Livets löfte om varandet

White fairy in desert wallpaper

Vi sitter på klipporna vid Mälaren och njuter av solen.

- Låt rötter växa genom dina fötter, genom klippan, genom jordlager mot jordens mitt, så att du är fast förankrad i jorden. Öppna ditt kronchakra och låt det vita ljuset stråla ner från Universum, blanda det vita ljuset från Universum och det röda ljuset från Moder Jord i ditt hjärta. Du är nu redo för en andlig resa, säger jag med låg röst till min son.

Några solar på klipporna, två vita cyklar står lite högre upp, ett äldre par sitter på bänken vid gångvägen. Han sitter tyst en stund, med ett förändrat ansiktsuttryck och blundar.
- Jag reser mellan tid och rum, det känns att jag försöker komma till en specifik plats men jag har svårt att välja. Vattnet berättar en historia till mig om människor det har sett på denna jord, om krig som har utkämpats, om stora härskare som har stupat. Vattnet berättar om sina hemligheter på ett lekfullt sätt.

Han ser guld och när han hör vattnet slå mot stenarna ser han ett guldskimmer över sjön.

"Som ett meddelande,
som ett sändebud,
som en viskning
om allt det fantastiska som ska komma."

Han ser öken, ett vackert öken, det blåser härligt, friskt, solen skiner.
- Det är som ett vitt tyg som fladdrar i blåsten, som en tunn vit slöja, den flyger i väg. Jag följer efter, tyget vill ta mig någonstans.
- Följ efter, säger jag och antecknar.

- Tyget landar på en gräsmatta, i en grön oas med palmer och vatten. Det dyker upp tecken på det vita tyget, guldfärgade fyrkanter blir synliga och försvinner. Det känns att jag kan tecknen men jag kan inte läsa dem nu.Tyget är heligt, tecknen är livets löfte om varandet. Nu ser jag blå färg på tyget, indigoblått.
- Be om en gåva som läggs i dina händer, säger jag.

Han får ett ägg, ett vitt hönsägg.
- Det är symbol för livet, säger han. Budskapet är att jag ska skapa.
- Vad ska du skapa?
- Glädje, harmoni, tillit. Jag måste lita på det och komma dit.

Det är livets löfte om varandet.