Den blåa vargen

Vargen kom till min son under Reikibehandlingen. Den var först svart och skrämmande, och satt fastkedjad i hans inre. Ovetande om vargen fortsatte jag att ge Reiki till honom, med mina händer och med hjälp av kraftsymboler. De ljusa och de mörka krafterna brottades, den svarta vargen reste ragg och gjorde motstånd men till slut dog den. Efter en stund vaknade vargen igen men hade förvandlats från svart till ljusgrå.

Efteråt satte vi på en meditationsskiva av Camilla Hosenfeld, Balansera dig för nya tidens frekvenser. Jag hörde hennes röst på avstånd, totalt avslappnad och helt utan tankar svävandes någonstans i kosmos, där vi skulle utforska nya världar. Jag plockade med mig en bok om färger, om olikfärgade färgstrålar från änglarnas sfär, innan jag skulle åka kana längs silverspiralen, tillbaka in i min egen kropp.

Balansera dig för nya tidens frekvenser

När jag mediterar ser jag färger, får ibland ord till mig eller tankar, eller försvinner från mig själv. Medan jag blev aktiverad av en entitet flummade min son runt med sin varg som verkar ha blivit hans följeslagare. Han hade hamnat i en annan dimension där det fanns skogar, gröna träd men också konstiga svampar med fingerlika fenor som snurrade som helikopter propeller.

Han och den gråa vargen kom till ett brant stup, ovanför en dal, och hoppade ner. De svävade över dalen och landade på en strand. Där mötte de någon. Denna någon var en svartklädd kvinna, med svart sjal på huvudet och en rosa kristallstav i hjärtat. Kvinnan hade en rosa varg med sig, vargen hade en rosa kristall i hjärtat.

Han hade vita kläder på sig och en blå kristallstav i hjärtat, inuti och utanför samtidigt. Men vad hände med den stackars svarta vargen som dog, vaknade upp och förvandlades till grå? Den gråa vargen blev blå i den här dimensionen, indigoblå och den fick en blå kristall i hjärtat. 

Hon gav honom ett löfte, utan ord. Hon lovade honom lojalitet, tillhörighet. Fast hon var svartklädd strålade hon ljus. Det kändes harmoniskt. De kramade om varandra medan deras vargar med kristallhjärtan tittade på. Hon kysste honom på pannan.

De satt tillsammans på stranden och han skrev sitt förnamn i den blöta sanden. Bokstäverna blev guldfärgade och började glittra. Plötsligt kastades bokstäverna om och förvandlades till hennes namn, M, A och H fanns med men han såg inte alla då det blåste upp till en virvelvind. De började snurra i energin och smälte ihop, till ett.

Vi öppnade våra ögon samtidigt. Han tittade över sin axel och sa att den blåa vargen sitter vid hans sida, den är liksom en del av honom, på samma sätt som den blåa kristallen. Den har funnits ibland i hans tredje öga, ibland vid hjärtat, alltid blå, alltid indigoblå.