När jag kom hem från Indien i början av april hann jag inte reflektera så mycket över resan. Det hände annat som var i fokus just då och krävde min uppmärksamhet. Nu, ett halvår senare, mitt i det gråa novembervädret tittar jag på bilderna från Ganga Aarti ceremonin i Varanasi och minns.
Varje kväll gick jag ner via de branta trapporna till floden Ganges, till Dasaswamedh Ghat för att titta på ceremonin. Röken från likbålarna blandades med röken av rökelse, de heliga sångerna på sanskrit och ljuden av handcymbaler ekade längs floden, de orangeklädda, unga brahminerna höjde flammande eldfat mot den mörka skyn för Ganges ära.
Ganga Aarti i Varanasi |
Varanasi, Benares eller Kashi - ljuset stad som staden också kallas, är en världens äldsta städer, med över 3 000 år lång historia bakom sig. Allting händer vid den heliga floden Ganges, folk tvättar bort sina synder, rakar sig, badar, och likbålarna brinner oavbrutet, dygnet runt. Folk kommer till Varanasi för att dö, för att få sin aska spridd i Ganges, för då slipper man födas igen vilket hinduerna strävar efter.
Jag såg flera bilar med lik fastspända på taken, virade i guldfärgade, röda och vita tygremsor. Döden är närvarande i Varanasi hela tiden, du kan se förkolnade ben sticka ut från elden när du går förbi men ingen gråt, anhöriga gråter inte. De är nästan bara män som närvarar vid likbålarna, kvinnorna som anses mer känslosamma stannar oftast hemma.
Efter Ganga Aarti ceremonin släpps tusentals små korgar med blommor och levande ljus i floden, som offergåvor för Moder Gangas ära.
![]() |
Eldceremoni i Varanasi, Indien |
Röken för bönerna med sig till Shiva, i Shivas stad, Varanasi |
Det var en oförglömlig upplevelse att få se solen gå upp över Ganges, hela vistelsen i Varanasi var oförglömlig. Det är en stad som måste upplevas, det är svårt att återge känslan av staden som rymmer så mycket historia.
Författaren Mark Twain skrev:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar