Alltid någon annan som väntar

Röster från äldreomsorgen

Alltid någon annan som väntar

ABF och föreningen Liv i Sverige gick ut med skrivupprop om äldreomsorgen förra året och nu är boken färdig, redigerad av Siv Hågård. Jag skickade några dikter till tävlingen och fick inbjudan till bokutsläppet på ABF-huset i Stockholm måndagen den 10 mars. Boken heter Alltid någon annan som väntar: Röster från äldreomsorgen. Boken finns på Adlibris och Bokus.

För ett antal år sedan jobbade jag extra som vårdbiträde och personlig assistent, dessa berörande möten med äldre människor som var beroende av hjälp resulterade i några enkla dikter. Ett par av dessa dikter finns med i boken. Att skriva om det jag var med om var ett sätt att bearbeta mina känslor.

Programmet på kvällen, som har fritt inträde ser ut så här:

Eva Lagerheim läser högt ur boken.
Barbro Westerholm, riksdagsledamot, talar om hur äldre vill bemötas.
Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet, kommenterar boken och berättar om aktuell forskning om dagens äldrevård.
Bengt Berg, riksdagsledamot och poet, ger sin syn på äldreomsorgen.

När jag var barn bodde mina farföräldrar hemma hos oss, det var självklart på den tiden. Farfar dog i skogen mitt under en vanlig arbetsdag, farmor blev sjuk och fick tillbringa ett par veckor på en vårdavdelning innan hon gick bort.

När hon lyftes på båren av ambulanspersonalen berättade hennes blick allt, precis allt. Hon såg på dörren, hon såg på väggarna av huset hon hade bott hela sitt vuxna liv i, med smärta och vemod i blicken. Jag kände samhörighet med henne, och led med henne. Vi hade ett osynligt band mellan oss, farmor och sondotter.

Farmor Maria till vänster

Jag kommer ihåg en morgon efter en frostnatt, astrarna hade frusit i rabatten. Farmor gick ut mödosamt med sina kryckor och plockade en bukett blommor. Jag led med henne, alltid. Mamma tyckte väl att farmor skräpade ner i det välstädade köket, med sina köldbitna astrar. 

SLOKANDE SKÖNHET

snön har fallit under natten

röda astrar står köldbitna

med svarta sorgkanter

farmor flyttar sitt högra ben

stel som timmerstock

med hjälp av kryckorna

släpar lårets tjocka trädstam

slår ut i sin sista blomstring

famnen full av slokande skönhet

Jag bär dessa minnen med mig, från min tidiga barndom. Minnen berör mig, minnen berör oss. Hur vill vi ha det när vi blir gamla? Hur kommer äldreomsorgen att se ut då? Hur ser den ut idag? Läs boken "Alltid någon annan som väntar: Röster från äldreomsorgen".