Akashakrönikan, det kosmiska biblioteket

Bild: http://noelanirodriguez.com

Vad är Akashakrönikan, är det ett kosmiskt bibliotek i etern med all information om våra liv samlat på ett ställe?  Ordet Akasha kommer från sanskrits ord Akasa som betyder rymd eller eter. Akashakrönikan innehåller alla tankar, all information om oss, om nuvarande liv och om tidigare liv. Var och en har en egen bok i detta kosmiska bibliotek. Jag föreställde mig en stol sal med höga bokhyllor, pelare och marmorgolv, och böcker från golv till tak. Hur tar man sig dit, var finns ingången?

Jag frågade min son om han kunde ta sig till Akasha-biblioteket? Han hade aldrig tidigare hört ordet och undrade vad det var för något. 

- Tänk på marmorgolv och stora pelare, tänk på ett stort bibliotek, där finns en bok om ditt liv, sa jag.

- För mig känns det att biblioteket är underjordiskt, sa han trevande. Man måste välkomnas dit genom att känna en specifik doft, som leder en till den hemliga dörren under jorden. Det är en magisk doft man aldrig har känt tidigare, som doften av den mest väldoftande blomman någonsin. Annars kommer man inte in, om man inte välkomnas av doften.

Jag undrade tyst för mig vad var det för ställe han hade hittat nu. Han beskrev ett underjordiskt palats i sten med bergsväggar och trädrötter synliga. Där fanns en enda bokhylla gjord av trädrötter innehållande hela mänsklighetens historia. Bokhyllan var liten men beroende på vem som kom in presenterades de böckerna den personen behövde se.

Book of life

- Det är svalt där inne, nästan kallt, det är så långt nere i jorden. Det finns stora grottsalar som är upplysta. 

- Är det någon som vaktar biblioteket, frågar jag.

- Livet själv, svarar han.

- Jag är inne i en stor sal och i mitten finns en brunn, livets brunn. Dricker man från brunnen får man absolut klarhet, man kommer till den absoluta dimensionen. Resan tar slut där, det blir inga fler inkarnationer. Vattnet doftar gott, nästan magiskt. Du kan hålla vattnet i dina händer utan att spilla en enda droppe. Det går inte att spilla det vattnet. Det går inte att vara ohelig mot det vattnet, livets vatten.

Han ser sin blåa varg där. Hans varg är där men inte han själv, han upplever och ser det som händer genom sin vargs ögon, som om vargen vore en förlängning av honom. Livets brunn finns där och biblioteket finns till höger i anslutning till salen genom en underjordisk tunnel. 

- Kan du gå själv till biblioteket, frågar jag.

- Jag känner inte blomdoften än, säger han. Jag upplever platsen genom min varg. Jag får vetskap om biblioteket men jag är inte redo att gå in än.

Det leder en trappa upp från biblioteket, så fort vargen sätter sina tassar på det första trappsteget är den uppe på markytan. Vargen behöver bara nudda på trappsteget, det är som en osynlig hiss som tar en upp från det kosmiska biblioteket. Utanför finns ett område med stora berg och grönska, biblioteket ligger under bergskedjan.

Bild: http://rootsandrocks.net/akashic-record-readings

Natten efter kanaliseringen vaknar han mitt i en dröm med bilden av en stor bok på näthinnan. Boken har vita sidor och stora, svarta bokstäver på ett främmande språk. Texten är så stor att det finns plats bara för fem till sju ord per sida. Han håller sitt finger under raden medan han läser och bokstäverna ändrar färg från svart till gyllene. Är det boken från det underjordiska biblioteket han läser? 

Men ligger Akasha-biblioteket under jorden eller inte? Jag läser i Diana Coopers bok "Maailmankaikkeuden avaimet" som jag har på finska att ingången till Akasha ligger under Sfinxen i Kairo. En femdimensionell tunnel under Sfinxen leder till den stora kosmiska pyramiden i Agartha, och där bevaras Akashakrönikorna som innehåller all kunskap om mänskligheten.

När jag tänker efter känns det som om att Akashakrönikan inte finns på någon specifik plats utan snarare på en frekvens som man kan tona in på, med hjälp av meditation, kanalisering, ut ur kroppen upplevelse eller blomdoft.

Den svarta skorpionen

Bild: Scorpion at Desert

Jag vill se bilder som blir levande och förvandlas till berättelser men när jag blundar ser jag i bästa fall violetta moln. Min son behöver bara sätta sig ned och blunda, då hamnar han i ett medvetandetillstånd där djuren och växterna börjar tala sitt språk.

- Jag ser en skorpion, vacker, ståtlig, stor skorpion i ett ökenlandskap. Jag rör den varma sanden, jag drar mina fingertoppar genom sanden och jag låter den rinna genom mina fingrar, säger han drömmande.

Jag lyssnar. Jag håller energin genom att ha mina handflator öppna, jag riktar energin mot honom.

- Skorpionen betraktar mig, det är nästan komiskt, den har ögonlock, den öppnar och stänger sina ögon. Den gör ett kluckande ljud med sina klor och snurrar runt sig själv i sanden. Den gräver ner sig i sanden, dyker och tar sig upp igen. Nu är skorpionen silverfärgad, säger min son.

Bild: Fire angel wallpaper

Han ser mig gå i öknen, i lösa, färgglada kläder som en zigenare. Rött, brunt, gult och svart i den långa kjolen och en svart, fladdrande schal på huvudet.

- Du stannar upp och ler, du har johannesört i handen som du håller upp och visar. Du är barfota, dina fötter bränns inte av den heta sanden, du tål det svåra, du har krafter nog, säger han.

- Vad då tål det svåra, frågar jag.

- Det är symboliskt, du har krafter nog, upprepar han och fortsätter. Du öppnar dina armar och dansar runt med örten i handen, lycklig över all kunskap du har samlat.

Han ser min falk flyga högt uppe i skyn, betraktande oss. Vinden drar genom fjäderdräkten, som en osynlig hårborste, medan falken flyger lugnt och självsäkert. Den landar och sätter sig på min axel, på min högra axel och den har någonting i munnen. Falken lägger en levande mask i min högra hand.

- Du tittar på masken och tittar mot horisonten, du försöker bestämma dig för ditt nästa steg. Du har ett armband med 12 stycken lapis lazuli stenar. Siffran 12 är viktig för dig. Du sätter dig ned och mediterar i öknen. 

- Tänk på masken, den kan hjälpa dig, säger han avslutningsvis.

Jag vill inte ha en mask, tänker jag. Ibland säger han att jag ska plocka en bit bark från ett träd och få insikter, och nu säger han att en levande mask kan hjälpa mig. 

Vad säger Solöga i boken Djurens språk om masken?

Mask

Lev i balans och harmoni med Jorden.

Din gåva är att ha en stark relation till jorden och känna tacksamhet.

Inkamästarnas arv

Doña Maria, Altomesayok schaman i Q'ero traditionen

Q'eroindianernas uråldriga kunskap och verktyg

Jag läser boken Inkamästarnas arv som jag hittade, av alla ställen, på ÖB för 10 kronor. Den är skriven av Anna E. Southerington, en av grundarna av den ideella föreningen Inka Spirit som arbetar för att bevara inkatraditionens kunskaper.

"Inkamästarnas arv är en praktisk handbok som berättar om och förklarar inkafolkets kosmologi, andliga tradition och kraftfulla verktyg för energiarbete såsom dessa har bevarats av q'eroindianerna i Peru.

Q'eroindianerna är inkaindianernas ättlingar i direkt nedstigande led och det folk som av andra sydamerikanska stammar kallas "förvaltarna av den uråldriga kunskapen"."

För två år sen fick jag möjlighet att träffa en av de mest ansedda Inkaschamanerna idag, Doña Maria som är den sista kvarvarande Altomesayok inom Q'eronationen. Altomesayok har förmågan att få direkt kommunikation, visdom och healing från Apus - de höga bergens andar. Doña Maria sjöng en sång till sjön, jag förstod inte orden men på något sätt tog jag in budskapet, på ett energiplan. Minnet av den fina kvällen har jag inom mig för alltid.

Doña Maria och tolken Edson

Q'eros såg en bro i den falnande elden

På eldceremoni med q'eros, Doña Maria och Don Alejandro

Doña Maria träffades av blixten som ung flicka, den första blixten renade henne, den andra blixten väckte upp henne och den tredje blixten återförenade henne med kosmos. Artikeln om henne som publicerades i tidningen Nära "Blixtarna gjorde Dona Maria till schaman - Vi måste lära oss att lyssna på jorden igen" kan du läsa här.

Jag har inte blivit träffad av blixten men däremot fick jag en kraftig stöt av strykjärnet en gång när jag strök barfota stående på ett blött golv. Jag blev inte schaman men undrar om stöten väckte upp mig i alla fall. 

Maria Magdalenas dag

Bild: Maria Magdalena

Idag den 22 juli firas enligt den franska traditionen Maria Magdalenas högtidsdag. Maria Magdalena var en av kvinnorna som följde Jesus tillsammans med lärjungarna. Det var Maria Magdalena som fann Jesus grav tom och vittnade om hans uppståndelse enligt texterna i Bibeln.

Maria Magdalena förknippas med healing och sökandet inåt, bortom religionen, in i vår innersta kärna, mot sanningen. Hennes energier kanaliseras av många idag, bl.a. av Ashmira, rena, höga, kärleksfulla energier som höjer vibrationerna i denna tid av förändring. 

Ashmira är en kanal för Maria Magdalenas healing och ord. 

Så här skriver hon på sin hemsida om henne:

"Vi möts bortom ord, bortom tid och rum. I ett palats eller en sal, ett enkelt rum, men platsen finns i dig och det är där jag möter dig. Jag har budskap till dig, jag har budskap till många på jorden i dag. Till dig som vill lyssna talar jag och du hör mig i ditt hjärta. Genom Ashmira kan du nå mig och jag nå dig. Vi möts i hjärtat och Ashmira hjälper till. Kom till mig nu, mitt barn av Jorden. Låt mig värma dig och hålla dig. Låt mig omsluta dig med min gränslösa kärlek.

Det du tänker, ser jag.

Det du känner, känner jag.

Det du är, är jag.

Möt mig nu. Tillsammans vandrar vi mot ljuset. I kärleken.

Kom nu och fatta min hand. Hör hur jag kallar på dig med en ton av kärlek som sjunger i ditt hjärta.

Din förevigt kärleksfyllda

Maria Magdalena"

Skogens guld

Min son blundade, hans ansiktsuttryck och röst förändrades och han började kanalisera. Plötsligt kom insikten att jag är hans lärare, att jag har gått intuitionskurser bara för att kunna förmedla kunskaperna till honom. Han har aldrig gått någon andlig kurs, han har inte ens varit på en meditation. Ändå sitter han här bredvid mig och beskriver sin inre värld, bilder som blir levande här och nu. Vi gör det tillsammans, på något sätt, på energiplan. Vi förstår inte vad som händer, vi bara är i flödet, han ser och jag antecknar. Vi blir inspirerade båda två.

- Du har en blomsterkrans i håret. Den är levande, det blommar små vita blommor ur den, som vitsippor, de växer ur blomsterkransen, blommorna öppnar sig medan jag tittar. Vitsipporna gör kransen helt vit, som om du hade en vit cirkel runt huvudet. Du håller örter stolt i handen och ler, som om du hade något dyrbart i händerna. Kransen flyttar sig uppåt och du har en vit gloria ovanför ditt huvud, som om du vore en ängel.

Bilden på den levande blomsterkransen på näthinnan börjar vi gå mot den gamla offerstenen i Blackeberg. 

- Fråga stenen om den vill berätta något för oss, säger jag.

Han blundar och lägger sina båda händer mot den stora stenen. Jag sätter mig på en liten sten i närheten och lyssnar. Han är tyst en stund och känner energierna som strålar mot honom ur stenen.

- Jag hör som om någon spelar ett instrument, en fanfar som betyder att den nya tiden kommer nu, den nya tiden som alla ljusarbetare har längtat efter. Den nya tiden är här, säger han och fåglarna börjar sjunga som besatta, i en bekräftande kör.

Då kommer en liten skogstomte ur stenen, han har gröna byxor och röd jacka, rostbrun luva och trollstav i handen. Det finns en stjärna på toppen av trollstaven. Tomten slår honom på näsan med trollstaven och säger "Följ med mig, kom!".

Tomten skyndar före, min son kommer efter. De går tillsammans djupare in i skogen. När de är framme öppnar tomten sina armar och visar sitt rike, buskar, örter, blommor och blåbärsris.  Det ligger ett svagt guldskimmer över de grönskande växterna.

Det är som om att tomten vill säga att det här är guldet, skogens guld.