lördag 14 maj 2016

Solskydd för orkidéer


Mina orkidéer började få rödgulaktiga blad i den gassande eftermiddagssolen på vardagsrumsfönstret. Vår lägenhet är mycket ljusare än den som vi bodde i förut. Först klistrade jag vita pappersark på fönstret i nivå med växterna men det såg fult ut. Vad gör man? Jag flyttade orkidéerna till ett annat fönster med förmiddagssol och skapade solskydd av plasttabletter och virkade dukar.

Jag ställde helt enkelt två halvt genomskinliga tabletter bakom blommorna och klistrade två dukar från Stadsmissionens fyndbutik på fönsterglaset.  Till det soliga fönstret flyttade jag en rödbladig lyckoklöver som älskar sol, en nattens drottning och tre pelargoner som ska till balkongen när det blir lite varmare. Förhoppningsvis kommer orkidéerna att trivas lite bättre i halvskugga bakom spets och blommiga tabletter.




fredag 6 maj 2016

En virkad blomdeva


Först virkade jag små blommor i olika färger utan att veta vad jag skulle använda dem till. Då fick jag mer garn i present och den lilla kroppen tog form. Det blev en blomdeva som hjälper till att sköta mina krukväxter och får dem att hålla sig gröna och fina. 

Jag började att sticka en halsduk av mohairgarn med tjocka stickor men insåg att jag hade tappat några maskor och repade upp allting. Därefter tog jag fram virknålen virkade denna lilla deva. Det är som om Universum vill att jag ska virka dockor och inte halsdukar.






tisdag 3 maj 2016

Galen i garn


För ett tag sedan började jag att samla på gamla spetsar och köpa garn på second hand, utan att veta vad jag skulle göra av det. Garnerna har jag börjat använda, jag som inte har virkat sen skolan har börjat virka. Jag lånade några böcker i biblioteket, bl.a. Galen i garn för att få inspiration och beskrivningar. Efter att ha virkat babytossor och babyvantar i olika färger var jag redo för nästa projekt, en snuttefilt som ser ut som en stjärna.

Den första stjärnan blev fyrkantig men jag gav inte upp så lätt utan tittade på en film på Youtube för att lära mig. Här kan du se filmen som hjälpte mig att virka en stjärna och inte en fyrkant.

Den lilla gula varelsen är amigurumi (japanskt begrepp för virkade eller stickade och stoppade leksaker). Amigurumi föreställer ofta djur, nallar, kaniner eller som min gula varelse som är svår att artbestämma. Hur man virkar amigurumi kan man lära sig från boken Galen i garn, fast jag virkade mest för fri hand.

Jag kan inte sluta virka. Hur många amigurumi kan en bebis behöva?




Babyfilt av mormorsrutor

söndag 1 maj 2016

Den bortglömda örtagården

För två veckor sedan hade vi vår första träff i den bortglömda örtagården som ligger på Skogsbo Gård i Bromma. Jag har börjat på en örtagårdskurs där vi kommer att återskapa den gamla örtagården samt plantera många nya arter. Samlingen var inne i den vackra huvudbyggnaden på Skogsbo Gård, ett underbart hus med kristallkronor, kakelugnar och glasverandor.

Glasveranda med gammaldags pelargoner  
Vår lärare
Det här är vår örtagård, dessa torra jordplättar kommer vi att förvandla till en grön oas under den kommande sommaren med ledning av Anette, vår lärare. Vi delades i tre grupper, de starka, de mindre starka och de halta och lytta. Det var bara att greppa på en spade och börja gräva. Jorden var som sagt väldigt hård och torr. Det växte isop och timjan bland torrt gräs, och vi tog hand om alla örter som den andra gruppen bäddade i jord i pallkragar. Några körde jord med skottkärror till pallkragar, det var full aktivitet tills det började skymma. Vi fikade sittandes på muren och smörgåsarna har aldrig smakat så bra som efter arbetspasset på örtagården.

Den extrainsatta träffen i torsdags hoppade jag över på grund av dåligt väder, det kändes inte lockande att stå och gräva i regnet, dessutom var det kallt. Några överblivna plantor som jag tog hem och planterade i krukor på balkongen lever fortfarande. De har inte växt nämnvärt men de lever. Två pyttesmå smultron- eller jordgubbsplantor har fått var sitt grönt blad. Våren kommer tvekande som i Karin Boeys dikt.



fredag 29 april 2016

Det tredje seminariet på utbildningen till Läkeörtsterapeut


Förra helgen var det tredje seminariet på utbildningen till Läkeörtsterapeut, och skrivning på symptom, kurer, aktiva ämnen och huvudsakliga uppgifter för de olika organen i kroppen. Jag hade läst på morgnarna medan jag har ätit frukost, på mina lediga fredagar och ändå kunde jag inte allt. Plötsligt kunde jag inte komma på vilka aktiva ämnen en växt innehåller, fast jag vet det vanligtvis. Det var som om hjärnan fick för många frågor samtidigt under tidspress, och vägrade att samarbeta.

Skrivningen gick i stort sätt bra, förutom några detaljer som jag inte kunde komma ihåg just då. Det är en lättnad för att inte behöva plugga hela tiden, nu kan jag ta det lite lugnt och börja göra nästa uppgift, ett arbarium - trädherbarium. Vi gick en promenad i Karlbergsparken och tittade på olika läketräd, träd som har läkande och helande egenskaper. Två grader varmt och snöblandat regn, och en tunn jacka var inte en lyckad kombination. Men vad gör man inte för  ny kunskap? Lite får man väl tåla.

Marie-Louise läste upp Karin Boyes dikt "Ja visst gör det ont" vilket passade väl i sammanhanget. Och visst är dikten fin?

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och för det som stänger.
       
            Karin Boye (1900 - 1941)

Medicinalväxter
Inspira - det gröna apoteket
Knoppar som brister
Vad kan det vara för träd?