Fjäril'n vingad syns på Haga

Idag tog jag en halv dag ledigt och gick till Fjärilshuset i Hagaparken tillsammans med Mirella. Jag såg min omgivning genom hennes ögon, genom en besökares ögon. Raw food lunch med pyttesmå portioner mättade och jag drack en stor kopp te på Matapoteket i lugn och ro medan vi pratade. Vi bestämde oss att åka till Fjärilshuset fast vi inte hade så mycket tid på oss innan det skulle stänga. Tiden sträckte sig och var precis så lång som det behövdes.

Vi möttes av fuktig värme, porlande vatten och grönska som i en saga. Flygande, stora fjärilar, papegojor, fiskar, ödlor och små minigrodor som såg ut som gröna leksaksgrodor med dekormålningar på ryggen. Jag tänkte på filmen Avatar och helande energier när vi såg ljusets skiftningar genom bladverken. Vi gick tillbaka till fjärilarna innan vi skulle gå och då kom två stora, blåa fjärilar flygande mot oss. De flög genom våra auran med snabba vingslag och jag kunde nästan ana älvornas närvaro.

Att stanna upp i tillvaron, att sätta sig på ett fik utan att snegla på klockan, att inte ha bråttom kändes som en gåva. Fjärilar jobbar inte, de är inte fast i ekorrhjulet, det bara är. Kanske borde vi människor vara lite mer som fjärilar, leva för stunden och bara vara i vår egen inre skönhet.

Efteråt åkte vi till Kristallrummet och kände på stenar. Jag kände mig dragen till en lavendelfärgad sten, lepidolit och köpte en till min syster också. Det var som om stenen ville komma till mig och hjälpa mig att ha full tillit till livet.

"Håll en lavendellepidolit i handen när du är rädd att släppa taget, när du vill och behöver ha full tillit till livet självt och låta dig stiga eller falla i oändlighet. När du reser genom förflutet liv och möjliga framtider på din väg till ett nytt liv, ett nytt tänkande, en ny existens, ett nytt jobb, en ny partner kan du få stöd av lavendellepidoliten. Den viskar lugnande ord, smeker dig över huvudet och viskar: ”Även detta kan du gå igenom”. www.kristallrummet.se